Årets böcker

För er som letar efter hårda paket att lägga under granen har jag sammanställt några av årets bästa och viktigaste böcker:

1. Jonathan Safran Foer, "Äta djur", (Norstedts)
Kanske årets viktigaste bok - fick mig att återgå till att bli vegetarian. Läs min recension här.

2. Bengt Ohlsson, "Rekviem för John Cummings",(Bonniers)
Gripande roman om gitarristen Johnny Ramone i Ramones. Min recension finns här.

3. Mats Jonsson, "Mats kamp", (Galago)
Sorgligt, dråpligt och roligt om att vara småbarnsförälder. Min recension finns här.

4. Nelly Kaplan, "Sinnenas brunn",(Sphinx)
Återutgivning av novellsamling från 1966. De korta novellerna är surrealistiska och sagoaktiga. Sexualiteten och magin i tillvaron är ett genomgående tema.

5. Sanne Näsling, "Kapitulera omedelbart eller dö", (R&S)
Ungdomsroman som fångar det magiska med flickors vänskap.

6. Michael Houellebecq, "Kartan och landskapet", (Bonniers)
En bildningsroman och filosofisk betraktelse över kapitalismens framfart och dess inverkan på den mänskliga naturen.

7. Pierre Bergé, "Brev till Yves", (Lind & Co)
Pierre Bergé var Yves Saint Laurents älskare och livskamrat. Det här är hans sorgesång över honom. Vackert, sinnligt och ofta klokt om död, kärlek och sexualitet.

8. Marilyn Monroe, "Fragment – dikter, dagboksanteckningar, brev”, (Norstedts)
Att läsa filmstjärnans egna texter för första gången känns som att äntligen få komma innanför ytan på myten. Minus för ett dåligt förord, men annars ett måste för Marilyn Monroe-frälsta.

9. Kristofer Ahlström, "Bara någon att straffa", (Forum)
Spännande och finstämd debutroman om sorg och hämnd.

10. Eva Björkstrand, "Lokal dimma", (Kolik förlag)
Älskar hennes surrealistiska bilder med gulliga djur som gör otäcka saker. En blandning av konst och tecknade serier.

Finaste jullåten

Bokprat och signering

Nu på söndag den 11/12 kommer Ingrid Olsson och jag till Söderbokhandeln för att prata om våra böcker tillsammans med förläggaren Cecilia Nilson. Det ska bli kul. Extra roligt eftersom jag precis läst ut Ingrids senaste bok "Jag vill bara att du gillar mig" och tyckte mycket om den.

Kom gärna förbi och lyssna, ställ frågor och drick julmust. Bokhandeln håller öppet och efteråt blir det förstås signering, så bra chans att fixa julklappar! ;)

Söderbokhandeln
Götgatan 37
Kl 16-17

That Bad Eartha

Eartha Kitt var en av de coolaste kvinnorna som gått i ett par högklackade skor. Här är mina fem favoritlåtar med henne:

1. I Want To Be Evil
Fantastisk sång om tjej som tröttnar på att vara söt och oskuldsfull och istället vill bli en bad girl. Upprorisk, sensuell och med glimten i ögat.

2. Let's Do It (Let's Fall In Love)
Cole Porters evergreen har aldrig sjungits mer drypande av sexuella undertoner än här.

3. Uska Dara (A Turkish Tale)
Turkisk folkmusiklåt där Eartha sjunger på turkiska och engelska. När hon uppträdde med den avslutade hon ofta med ett magdansnummer.

4. Santa Baby
Flirtigaste och mest förföriska jullåten någonsin.

5. I Love Men
Discodänga som Eartha spelade in under 80-talet då hon förvandlats från sensuell femme fatale till raffig dam och gayikon.

Skrivtips

För att kunna bli författare måste man förstås gilla att skriva. Det kan låta självklart, men är inte så självklart som man kan tro. Många vill gärna skriva men tycker att det är jobbigt, kanske oroar de sig för vad folk ska tycka och får prestationsångest.

Men skrivande är lite som sex. Om man spänner sig och tänker på vad hen ska tycka (luktar jag illa? ser mina lår feta ut när jag ligger ner såhär?)så blir det sällan bra. Om man slappnar av och går in för att ha roligt däremot ...

När jag var barn skrev jag massor av små noveller, sagor och dikter. Jag gjorde egna tidningar och till och med manus. På den tiden fanns det ingen prestige i mitt skrivande - jag skrev bara för att det var så himla kul. Sedan började jag skriva krönikor i tidningar vilket ledde till mer journalistjobb. Det i sin tur ledde till att jag fick svårare att skriva "fritt". Jag kände press på mig att allt skulle bli bra. Och på 20-somethings lillgamla vis ville jag verka vuxnare och mer beläst än vad jag var. Gärna trycka in ett citat av Marcel Proust i texten - trots att jag knappt läst honom.

Det tog ett tag för mig att hitta tillbaka till det lustfyllda, men idag tycker jag att skrivandet är det roligaste jag vet igen. Precis som när jag var liten. Hur jag hittade tillbaka dit vet jag inte riktigt men kanske berodde det på att jag inte gav mig. Att jag lät mig själv misslyckas, men ändå fortsatte.

Här kommer några fler tips:

1. Läs massor av böcker och välj inte bara litteratur som känns "trygg" utan ta också böcker som kanske känns lite för svåra eller tunga. Oftast är de inte så svåra som du tror.

2. Allt måste inte bli perfekt direkt. Det blir det aldrig. Men det finns alltid tid för att gå tillbaka och ändra och pilla i texten.

3. Om texten påverkar dig - så att du blir generad, kåt, rädd, ledsen eller glad. Då finns det chans att den påverkar läsaren också.

4. Våga vara utlämnande. Även om det inte är en självbiografisk text så lämnar man som författare alltid ut en del av sig själv. Så måste det vara, annars blir det ointressant och platt.

5. Tänk inte "då när jag har semester och får massor av tid för mig själv - då ska jag skriva". Skriv när du hinner. En timme här, en timme där. Annars kanske det aldrig blir av.

6. Låt någon som du litar på läsa texten och komma med synpunkter. Man blir lätt blind för sin egen text. Feedback är jätteviktigt.

7. Om du hatar att lägga ner massor av timmar på research, så kanske inte en roman i 1800-talsmiljö är din grej.

8. Blir du refuserad så tänk inte att nu är det kört. Jobba istället på att bli bättre. Fundera över textens svaghet och styrka.

9. Ha inte så jävla stor respekt för skrivandet.

10. Ha stor respekt för dig själv och det du gör.

Flapper girls

Uttryck som borde strykas

Ord är viktiga, och framförallt hur man använder dem.

I Jönköpings-Posten läste jag nyligen en recension av Johanna Nilssons ungdomsroman Lilla darling där skribenten skrev om flickan i romanen att hon "klär sig utmanande, lite som en slampa" men att hon i huvudpersonen Jeremias ögon är "en ängel". Som om det skulle vara en motsättning. Som om en person inte kan ha på sig sexiga kläder och vara änglalik.

I andra recensioner på bokbloggar har flera skribenter skriver om min 16-åriga huvudperson Ella att hon "klär sig utmanande". Det är i de flesta fall underförstått att det inte är en komplimang.

Min fråga är: vad är att klä sig utmanande? De flesta skulle nog säga att det är att ha på sig tighta kläder, korta kjolar och urringade tröjor och på så sätt utmana ödet, det vill säga riskera att bli våldtagen eller tafsad på. Detta synsätt hör ihop med en syn på män som varelser som inte kan kontrollera sina handlingar. Att män klär sig utmanande hör man ju aldrig.

Men att prata om "tjejer som klär sig utmanande" är att skuldbelägga. I sin reportagebok Flickan och skulden från 2002 skrev Katarina Wennstam om detta skuldbeläggande - ett maktmissbruk som leder till att våldtäktsmän frias. Ändå används ord som slampig och "utmanande klädsel" slentrianmässigt och helt okritiskt om och om igen.

När jag var tretton hade jag tighta magtröjor som det stod Horny på trots att jag inte ens hade kysst någon. Min mamma gillade det inte och vi hade stora bråk om det där. Men nu i efterhand säger hon att hon förstår att jag hade rätt. Kvinnor måste få lov att få klä sig hur de vill - att man sedan inte tycker att det är snyggt med stringtrosor som sticker upp ovanför snortighta shorts är en annan sak. Det har med tycke och smak att göra. Det är förstås också förståeligt att man är rädd om sin dotter och inte vill att hon ska råka illa ut. Men denna rädsla får aldrig ta sig uttryck i skuldbeläggande.

Om jag fick välja skulle ett uttryck som "utmanande klädsel" inte förekomma. Att känna att man utmanar ödet är att känna att det är ens eget fel om man råkar illa ut. Och det är det aldrig någonsin.

En annan sak: vad är egentligen en slampa? En tjej med stor sexuell erfarenhet som tar för sig? I så fall är jag gärna en sådan.