Idag hämtade jag lådan med friex av pocketversionen av min debutroman
Söta pojkar är bara på låtsas. Som författare får man alltid ett visst antal av sina böcker som man kan ge bort till familj och vänner. Det kändes lite speciellt att se en av mina böcker som pocket för första gången. Också kul att den nu mera finns på Pocketshop. Själv föredrar jag inbunda böcker om de är extra fina, men köper oftast pocket. Jag läser så himla mycket hela tiden så då är det bra med böcker som tar lite plats (och väger lite när man ska flytta ...).
Jag har fått frågan av en del om det är jag på omslaget. Och japp, det är det. Fast bilden har några år på nacken. Det var min kompis Klara Halldin som fotograferade mig i gymnasiet (när jag gick i ettan eller tvåan). Hon gick konstlinjen och tog svartvita bilder på mig till en fotoutställning. Jag minns att det snöade ute och att jag hade på mig vita Puma-sneakers till den vita klänningen.
Som extramaterial i pocketen finns krönikor som jag skrev i Hallandsposten 1998 (under den tiden som boken utspelas alltså). Boken har fått titeln från en av krönikorna som ni kan se här ovan.
Söta pojkar är bara på låtsas handlar om hur det är att vara en förvirrad, kåt, arg och förväntansfull tonårstjej. Här är några citat om boken:
"Ella känns som en ganska typisk tonåring på många sätt - hon
testar sig fram, söker uppmärksamhet, bråkar, festar och grubblar. Jag
gillar henne för att hon känns så levande och mångsidig - ibland är hon
rolig, ibland sur och missunnsam."
Boklandskap
"Söta pojkar är bara på låtsas fångar allt som är utmärkande
för tonåren med fantasier, sexdebut, bekräftelsebehov och plötsliga
känsloutbrott. Den får mig att känna igen mig. Till slut gör den också
verkligen ont i mig när Ella hamnar i en destruktiv men troligen inte
allt för ovanlig relation. Bokens starkaste scener är, precis som resten
av romanen, enkelt skrivna, men ger ändå obehagskänslor."¨
Anna Carlén, Dagens bok
"
Söta pojkar är bara på låtsas är uppfriskande
läsning, lätt att dra i sig som en kall läsk en sommardag men ändå med
flera bottnar och tankeväckande passager. Och så är det en fin
90-talsskildring med Nirvanas grungegitarrer ständigt ljudande i
bakgrunden."
Malin Haawind, Scoutmagasinet
Om ni är nyfikna kan ni läsa mer
HÄR.