Promenerade förbi Nytorget idag, drack te på Louie Louie och bläddrade lite bland kläderna på Tjallamalla. Hittade ingenting. Fick för mig att min rumpa stod ut mer än vanligt. Människorna som passerade mig, bländande unga och välklädda, fick mig att längta efter min vinterkappa. Skulle velat krypa in i den och dra upp huvan.
Fast egentligen inte. Egentligen vill jag hålla kvar sommaren som bara försvann. Jag vill åka till landet, bada i sjöar, grilla marshmallows och göra allt det där som man ska göra på sommaren. Istället satt jag inomhus och jobbade hela tiden, förutom två veckor. En av dem åkte vi till södra England. Blev akut nyförälskad i Brighton och började titta på lägenheter där så fort vi kom hem. Önskar att det var enkelt att bara sticka dit. Inte behöva se sig om efter bostad, jobb och allt det där andra. Jag kan visserligen jobba i princip var som helst, men vill ju inte åka utan darlingen. Men åh vad jag längtar dit! Längtar till sjabbigheten och den bedagade badortskänslan, längtar efter pommes frites dränkta i vinäger, blaskigt te och promenader längs stranden.
Jag gillar verkligen Stockholm, men vissa dagar, som den här, känns det för fint och tillrättalagt. Och blygt - eller om det är oartigt. Ingen säger sorry när de går in i en och man blir aldrig bjuden på öl av glada farbröder på krogen.
har precis samma känsla! tänkte att om det är någonstans jag vill bo nu så är det brighton. men är lite för uppsnärjd i livet här hemma. kanske en dag...
SvaraRaderaJa .. .det är ett problem det där. Att man alltid är alldeles för uppsnärjd. Skulle hellre vara uppsnärjd i det blå. :)
SvaraRadera