20 dec. 2009

Merde in France













Gérard Depardieu på Landet igår var trots snökaoset ett lyckat partaj. Julien Ribot gjorde en jättefin spelning och Sebastian spelade alla våra favoritlåtar! Tack till alla som var där!

19 dec. 2009

Depardieu på Landet ikväll!!!



Ikväll är det dags för årets sista Gérard Depardieu-party på landet med Julien Ribot och jag är peppad som tusan. Strax ska vi gå och köpa massor av godis till ikväll och möta bandet vid tågstationen. Vi har även införskaffat nya fina filmer som vi ska projicera på väggen.

Vår gästdj Sebastian Sandström från Je danse donc je suis har gjort en fantastisk låtlista, ett litet axplock på vad ni kan komma att få höra ikväll:


Longue longue nuit d’amour – 5 Gentlemen
Pour la fin du monde – Gerard Palaprat
Erotica – Rita
Près de la cascade – Gillian Hills
Åh, älskling ta mig inte nu – Leena Skoog
Je vends des robes – Annie Cordy
Tchak-ka-tchak – Pierre Alain
Arretez de me parler de faire l’amour – Antoine
Le jeu du téléphone – Caroline
Reste – Claude François
L’homme au traineau – Claude François
Ils Pataugent – Christine Pilzer
Oh Louis! - Michel Polnareff
Dieu seul sait – Liliane Saint Pierre
Ma Théorie – Steff
J’ai bien mangé, j’ai bien bu – Patrick Topaloff
Garde moi dans ta poche – Sylvie Vartan
Tu veux ou tu veux pas? – Zanini
Les filles c’est fait pour faire l’amour – Charlotte Leslie
Laissez entrer le soleil – Hérbert Léonard
Faudra compter avec moi – Nicolas Nils
Pop-art – Tienou
Nicolas – Vetty
Un petit peu de Oh Yeah – Billy
Plan de fugue – Chris
Je – Danyel Gérard
Sado Maso – De Giafferi
Hey Mr Caution – Eddie Constantine
24/36 – France Gall
Hereux tous les deux – Frank Alamo
Marya, Marya – Gilles Benoît
Je fais la la – Grégory
Vesoul – Jaques Brel
Psychedelic – Johnny Hallyday
Je suis Mécano – José Salcy
La pub érotique – Kalafate
Canto scientifique – Les sales gosses
Boum boum – Les Mykels
Aie aie caramba – Nicoletta
Cuisses nues, bottes de cuir – Philippe Nicaud
Z’avez pas lu Kafka? – Suzanne Gabriello
Quand Je – Véronique Sarn


Gérard Depardieu
kl 20-01
Landet (Telefonplan)
40 kr

17 dec. 2009

Topp tio-intervjuer!





Under mina år som journalist har jag säkert gjort minst hundra intervjuer med band och artister, såväl lokala indieband som jättekända. Jag är visserligen inte Fredrik Strage men en del tuffa grejer har jag i alla fall hunnit med. Och eftersom jag älskar fåniga listor - här kommer min topp-tio-lista över de roligaste intervjuerna ever, i alla fall av de som jag kommer ihåg just nu:

1. Robert Smith (The Cure), på ett hotellrum i London:
"Han var väldigt ödmjuk, trevlig och rar och pratade mycket. Dessutom såg han ut precis som jag hade tänkt mig med rött läppstift och kajalinramade ögon. Vi drog över intervjutiden och efteråt fick jag en flygväska av honom full med fuktkrämer och annat. Tyvärr vet jag inte var den är nu."

2. Stereo Total, hemma i deras lägenhet i Berlin:
"De hade en fantastisk lägenhet full med pinuppor, konst och bilder på Bardot och Serge Gainsbourg på väggen. Efter intervjun gick vi på loppis tillsammans och Francoise köpte en plastbrosch i form av en rosa nalle till mig."

3. Hanin Elias, hemma i hennes lägenhet i Berlin:
"Det var en rolig kontrast att först se henne som vanlig småbarnsmamma under dagen och sen se henne iklädd skyhöga stiletter på scenen på kvällen. Vi drack kaffe och pratade om porr och prostitution."

4.Righteous Boy aka Magnus Sveningsson från The Cardigans, hemma hos honom i Malmö:
"En riktigt skön kille. Ibland stämmer personkemin och ibland gör den inte det. Under denna intervjun gjorde den det. Efteråt fick jag ett mail från honom där han skrev att jag hade fångat honom på pricken."

5. Håkan Hellström, skivbolagskontor i Göteborg:
"Han var precis så som jag hade tänkt mig, supertrevlig, sprallig och social på det där göteborgska viset."

6. A Camp, skivbolagskontor i Stockholm:
"Jag var förälskad i Niclas Frisk när jag var liten vilket gjorde det extra spännande. Nina Persson var skitsnygg, snusade och svor mycket. Alla tre verkade grymt skärpta och schyssta."

7. Anna Ternheim, skivbolagskontor i Stockholm:
"Jag trodde att hon skulle vara lite blyg och ha håret hängande framför ögonen. Men hon var längre, snyggare och roligare än jag hade förväntat mig. Hon kändes som en smart kvinna med fötterna på jorden."

8. Motoboy, på ett fik i Malmö:
"Det är kul att intervjua en okänd demoartist och känna på sig att "det här kommer att bli något" och så blir det så. Intervjun var så trevlig att vi blev vänner efteråt och Oskar spelade på min 25-årsfest på Mejeriet. Det var hans andra livespelning någonsin."

9. Carl-Johan Vallgren, Ölcaféet i Malmö:
"Vi drack öl och pratade om Berlin, Paris, Serge Gainsbourg och kabaretmusik. Han var lätt neurotisk, rolig och arg."

10. Wu-Tang Killa Bees, Mejeriet i Lund:
"Jag skulle skriva ett reportage om hur det var att hänga backstage. Egentligen kan jag inte så mycket om hiphop så det kändes lite som att gå på tunn is men just därför var det kul. Oväntat är bra."

Och en liten lista på de tråkigaste intervjuerna.....

1. Sugababes per telefon:
"Jag gillar deras musik men de kändes alldeles för medietränade och uttråkade."

2. Fotbollsspelare i damlandslagen, Café Opera:
"Intervjuade fotbollsspelare och deras tränare på uppdrag av en reklamtidning. Jag kan nästan ingenting om fotboll och kände mig väldigt bortkommen. Dessutom kände jag inte igen någon och fick fråga vad alla hette. Det värsta var att jag en gång råkade säga "bandet" istället för "laget" till en tränare."

3. Alla anala indiepopband (ingen nämnd ingen glömd) som tar sig själva på för stort allvar....

Sheila & Vartan



Fick de här fina vykorten på mailen av Dag som är en om möjligt ännu större frankofil än jag. Merci!

16 dec. 2009

Pinsamma pappor

Min kompis A:s pappa presenterade henne för sina vänner så här: "Det här är min dotter, hon är glad och lite kraftig." Jag skrattade så jag skrek när hon berättade det. Så jäkla hemskt men samtidigt underbart. Han förstod inte ens att han hade förolämpat henne. Pappor alltså!

Paris, mon amour



Varför gillar du fransk musik? är en fråga som jag brukar få. Sist jag fick den var igår på ett kombinerat glögg- och vin chaudparty hos en fransk vän. Och varje gång låter svaret lika tafatt: för att den är så himla bra. Eller: för att den är så oupptäckt i Sverige och därför känns mer spännande. Båda svaren är lika sanna men naturligtvis går det mycket djupare än så.

Allting började med en skiva med Brigitte Bardot som jag hörde hemma hos en kille. Det lät sexigt, glatt, dekadent, charmigt och kul - helt enkelt inte som något annat jag hade hört tidigare. Jag sprang och köpte skivan och lyssnade på den om och om igen. På den tiden bodde jag inneboende hos ett alkispar i Lund och jag skruvade upp volymen för att slippa höra deras fyllebråk. En dag när jag kom hem från mina lektioner på universitetet stod mannen naken i mitt rum. Men det är en annan historia.

Bardot ledde till Serge Gainsbourg vars musik jag omedelbart förälskade mig i och han i sin tur ledde vidare till ännu mer fransk musik: France Gall, Dutronc, Francoise Hardy, Anna Karina m.fl!

Men egentligen startade min föräskelse i Frankrike långt innan Bardot. Kanske var det när jag åkte till Paris med min kompis R och hennes mamma. Vi åkte dagen efter min trettonårsdag. Min kompis och jag hade båda skrangliga ben, opropertionellt långa för våra kroppar. Hon hade kort ljusbrun page och långa mörka ögonfransar. Jag hade midjelångt blont hår, ett magert kantigt ansikte och illröda läppar. Vi fnissade, flamsade och flirtade med allt och alla. Att hennes mamma stod ut förstår jag inte! På kvällarna stod vi på hotellets balkong och spottade ut körsbärskärnor på bilarna, badade oljebad tillsammans i badkaret och pratade om männen som hade skrikit åt oss på stan. Tanken på att de säkert ville knulla med oss. Något som vi inte hade gjort än men var besatta av att prata om.

Det var inte första gången som jag var i Frankrike. Men det var första gången som jag reste utomlands utan min familj, det var min första sommar som tonåring och vi befann oss i Paris. Jag förälskade mig i uteserveringarna, maten, männen, arkitekturen och parkerna. Trots att gatorna var smutsiga och det luktade urin i tunnelbanorna (i början höll vi för näsan men hennes mamma sa att vi inte fick det eftersom det var oartigt mot parisarna) så älskade jag det.

Kanske är det därför som jag förknippar fransk musik med lycka?

15 dec. 2009

Lever Johnny?



På facebook har det nyss skapats en grupp som heter Johnny Hallyday 1943-2009 R.I.P men när man googlar på det hittar man absolut ingenting. Är det någon som vet om han verkligen har dött eller om det bara är ett rykte eller konstigt skämt? Död eller ej, här är i alla fall en av hans allra bästa låtar! Och videon är så snygg att man bara storknar. Kroppsstrumpan is the shit!

90's krönika

När jag ändå är nere och gräver i nostalgihögen. Här är en krönika som jag skrev i Hallandsposten när jag var sexton år 1997. Tycker att den sammanfattar 90-talet ganska bra. I alla fall så som jag upplevde det:

Söta pojkar är bara på låtsas

Sitter ensam på mitt rum. Har rökelse som luktar persika och vanilj. Klistrar in bokmärken av söta pojkar i en samlarpärm. Alla söta pojkar som jag haft med glitter på. Söta pojkar är bara på låtsas. Söta pojkar består av Sweet Georgia Brown hårvax och en schyst cd-samling. Alla söta pojkar har ett stort lager hemma med röda Sweet Georgia Brown-burkar och Fred Perry-tröjor. De hatar amerikanska filmer och har röster som sångaren i Chevy eller Janne Kask. Alla är likadana: "Alla på jobbet använder Sweet Georgia".

En pojke stöter ihop med en annan pojke på Repeat Records i Halmstad (båda har polisonger och uppvik på byxorna):
- Nej men hej! Läget?
- Helt okej. Står här och velar lite.. Vet inte om jag ska köpa den här Wannadies.
- Har du inte den? Den är ju helbra! Det är klart att du ska ha den.
-Hm.. Men jag håller lite låg budget just nu. Har precis beställt en Fred Perry från Entertainment. Sen är det ju Emmaboda också.
-Ja just det! Vi tänkte träffas någon kväll och göra en schyst festivalflagga. Klippa och klistra lite. Jag, Camilla, Cilla, Dilla, Palle och Kalle. Kommer du?
-Sure! Schyst! Jag kan ta med mig lite mysiga plattor så kan vi sjunga lite Bob Hund och Olle-låtar och så där. Vi kan spela lite spel och leka lite lekar.

Har problem med människor som vill spela spel och leka lekar. Jag får ont i huvudet av vanilj och persika men vill inte känna lukten av vax hela tiden. Ungefär som killen som inte ville dricka ur samma glas som sin flickvän men som kysser henne i alla fall. Eller kanske inte... Måste lyssna på "Shuffle" med Souls så att jag slipper höra alla Lokko look-a-likes. Dränker bokmärkena i glitter. Dom är ändå bara på låtsas. Precis som jag.

14 dec. 2009

Moi Lolita

Bläddrade i en gammal dagbok från 1997 häromdagen. Så här stod det på förstasidan:

Namn: Moa Eriksson
Smeknamn: Morella, Stargirl
Ålder: 16 år
Hår: Ljusblont
Ögon: Blå med lite gröna skiftningar
Längd: 1,68
Vikt: Växlar mellan 55 och 60
Skor: 37
Bh: 75 b-c
Stjärntecken: Tvilling
Familj: Mamma, pappa och mina bröder Jon och Per. Hunden Viggo.
Älskar: Teater!
Beroende av: Kärlek, balett, godis.
Är: Vegetarian sedan åtta månader tillbaka
Löften: Att ta väl hand om dig kära dagbok. Att utveckla mig själv som människa och som skådespelare. Älska och ta hand om de som jag tycker om. Älska mig själv (alltid)! Skaffa en supersöt K.K.

“I wanne be Luke Skywalker tonight
Cors I’am Luke Skywalker Yeah!”
Broder Daniel

Längst bak i boken finns en lista på alla som jag hade kysst (22 stycken) varav jag inte kan komma ihåg ens en tredjedel nu. Där finns även en lista på alla som varit kära i mig med förklaringen "inte bara kåta eller flirtiga utan lite mer"... På listan finns bland annat Knark-Patrik, Namnlös-som-älskade-min-60-talsklänning och Punk-Daniel. Hmm... låter som riktigt läckra killar. Det finns även ytterligare en lista på de som jag själv hade varit kär i (16 stycken).

Jag säger som Oscar Wilde: "I never travel without my diary. One should always have something sensational to read in the train."

Svävande kyssar i luften

En gång för några år sedan skrev jag en bok som inte blev utgiven. Och lika bra var det eftersom den inte var tillräckligt bra. Men om den hade blivit utgiven hade jag haft det här citatet på försättsbladet:

”Det finns en ålder, minns ni den kära läsare, då man ler tvekande som om där svävade kyssar i luften. Man känner hjärtat svälla av en doftande vindfläkt, blodet bultar hett i ådrorna, det pärlar som champagne i kristallglas. Ni vaknar lyckligare och rikare än ni var kvällen förut, mera levande, känsligare. Strömmar av gudomlig ljuvhet genomlöper er med berusande värme, träden bugar för vinden i mjuka rörelser, löven snuddar darrande mot varandra som om de samtalade, molnen glider undan och lämnar himlen öppen och där uppe småler månen och speglar sig i floden.”

Gustave Flaubert

Killar enligt Tessan!


Min kompis Therese Svensson (med den fina undulaten i örat) har gjort en rolig lista på sina erfarenheter av killar i olika stjärntecken på sin blogg. Bra att läsa innan du hookar up med någon nästa gång. Själv är jag gift med en skytt!

tessans vetenskapliga lista över astrologiska killar

• fisken är den sämsta pojkvännen
• vattumannen är autistiskt långsam på att fatta att han ska säga att han gillar dig
• skytten är bara helt jävla hopplös
• skorpionen är sjukt bra på s*e*x
• stenbocken, öh jag har aldrig träffat en stenbock jag gillat, men de verkar rätt hetsigt jobbiga
• kräftan har nåt konstig grej med sin självkänsla och flackar mycket med blicken
• lejonet är skitroligt och tycker om att klä ut sig
• tvillingen är helt cocobell och snabbtänkt
• oxen är så jääääävla tråkig
• väduren verkar i stort sett menlös
• vågen bara babblar utan att komma till någon poäng
• jungfrun är bara helt oförklarligt normal

Donner pour donner



Hittade den här singeln idag med mina darlings France Gall och Elton John (1980). Hade ingen aning om att de hade samarbetat. I videon ser Elton ut som Karlsson på taket iklädd en randig, extremt fånig mössa. Dessuton ser det ut som om han har svårt för att hålla sig för skratt. Kanske blev Frances franska inlevelse för mycket för engelsmannen? Å andra sidan är han själv ju inte precis känd för att vara återhållsam och minimalistisk...

Hello Africa, tell me how you're doing!

Helgens Klubbland Stockholm på Debaser var fantastiskt fint ordnat av Svenska Musikklubben. Tjugo av Stockholms bästa klubbar spelade trettio minuter var. Det var som en godispåse där man kunde välja vilka karameller man ville. Inte mycket tid att hinna visa vad man gick för vilket ledde till en del skamlöst publikfrieri. Men också till att folk ansträngde sig mer än vanligt. Själv fick jag nästan panik för att tekniken krånglade men det löste sig fort som tur var. Bäst gillade jag Svenska Musikklubbens eget dj-set då de spelade flera av mina favoritlåtar, bland annat Ken Laszlos "Hey Hey Guy" och Desireless "Voyage voyage". Jag var också imponerad av Festa med Killar!s hysteriska balkandiscodans ovanpå stolarna men dansade kanske allra mest till Last Waltz svängiga hitkavalkad med country, twist och 70-talsrock. Ordet som sammanfattar kvällen bäst är dock Afrika. World music i technotappning verkar ha varit 2009 års klubbgrej. I ärlighetens namn är det inte riktigt min grej. Och detta trots att jag, tro det eller ej, har gått en kurs i afrikansk dans. Men jag gillar i de flesta fall musik som doftar storstad snarare än folkmusik. Hellre regnvåt asfalt än jord och hellre svarta nylonstrumpor och höga klackar än svettiga kroppar och bara fötter.

11 dec. 2009

Glasströja + PARTY!



Hela jag är pastellig idag. Min tröja påminner om en sådan där förpackning med randig glass som man åt när man var liten. Päron, jordgubb och vanilj. Fast ingen choklad då. Ikväll ska jag spela skivor på AG:s så strax ska jag svida om till något lite mer disco. Funderar på glittrigt lila nagellack och någon slinkig klänning. Ser fram emot att dricka världens godaste Whisky Sour och smådansa på stället till Amanda Lear och Grace Jones. Den här helgen kommer att bli så PARTY! Imorgon fyller Erik år och då ska vi kalasa hela dagen och på kvällen ska vi spela skivor på Debaser då Svenska Musikklubben anordnar partaj där. Kommer att bli grymt fett som man sa på 90-talet....

Lucy Ewing är en slampa


"Jag som alltid tyckte att hon var så himla cool när jag var liten. Men hon var ju en riktig slampa!” säger min kompis. Vi pratar om Lucy Ewing, det blonda bombnedslaget i Dallas, liten och kurvig och med ett ständigt lika brett leende på de målade läpparna. När jag ser om Dallas ser jag tvärtom Lucy som en förebild. I motsats till de kuschade hemmafruarna Pamela och Sue Ellen är hon frigjord, livsglad och vet vad hon vill. På vilket sätt skulle det vara negativt? Ordet slampa finns inte ens i min vokabulär och om det hade funnits hade det varit något positivt. När jag var femton klottrade min kompis Emma och jag i cykeltunnlarna i Laholm. Vi skrev: ”Moa och Emma är skejtarhoror”. Bara för att vi tyckte att det var coolt att strula med söta skejtare och ville att alla skulle få reda på att vi gjorde det. Man kan i och för sig tycka att det är sorgligt att två femtonåriga tjejer ser som sitt främsta sätt att få uppmärksamhet att vara killars objekt. Att vara någons hora istället för någons pimp liksom. Man kan också tycka att det är synd att vi exempelvis inte hellre ville lyfta fram att vi hade bra betyg i svenska, gillade att läsa böcker eller spelade teater. Fast samtidigt tycker jag att det är sundare att vilja slå hångelrekord och vara stolt över sin promiskuitet än att vara livrädd för att bli stämplad som slampa. Att kalla någon för hora, slampa, luder eller madrass är ett utmärkt sätt att hålla kvinnor på mattan. Men orden förlorar sin dräpande kraft om man stöper om deras betydelse. Lucy Ewing var cool, inte trots, utan just för att hon var en slampa!

Osannolika frisyrer...

Osannolik duo

Le banana split





Banana Split är den bästa efterrätten av uppenbara skäl. När Adriana och jag tog den här bilden tänkte vi först lägga bananen i mitten omgiven av två stora glasskulor men det blev lite to much, till och med för oss.

Här är ett recept på Banana Split . Om ni inte pallar stå och göra chokladsås går det lika bra med färdig på tub. Bonne Appétit!

Provocerande poeter

Läste i DN imorse att massa folk hade blivit arga över poeterna som tackat nej till att skriva poesi till prinsessbröllopet. Någon kallade dem avdankade, någon annan skrev: "de är nämligen alldeles för FIIIIIINA, och skulle väl aldrig nedlåta sig..." Ingenting verkar provocera den svenska bondesjälen så mycket som poeter och "finkultur". Bara genom att kalla sig själva poeter provocerar de. Och poeter som tackar nej till jobb! Otacksamma är vad de är! Medan ett prinsessbröllop anses vara så folkligt och härligt trots att det kostar staten massa skattepengar. Men sedan när kan man tvinga någon att göra något som de inte vill? Om man är emot monarki eller har någon annan anledning som gör att man inte vill skriva en kärleksdikt så borde det rimligtvis vara ens eget val oavsett om man är en avdankad poet eller inte. På tal om monarki, noterade att Madeleine gapskrattade under Herta Müllers tal på Nobelmiddagen och att Victoria såg uttråkad ut och lekte med något skräp på bordet. Är det inte meningen att kungafamiljen ska vara ett föredöme för folket....? Hmm, uppenbarligen är de inte rätt personer för sitt jobb.

10 dec. 2009

Stilikon: Catherine Deneuve



Catherine Deneuve är en av världens snyggaste och mest stylish kvinnor. Hon har klarat av att gå från flickaktig till damig med hedern i behåll. Det finns en stor stolthet hos henne som jag gillar. Hon försöker inte se ut som en tjugoåring utan klär sig som en vuxen kvinna utan att för den skull vara tantig eller tråkig. Kolla bara den här videon!

9 dec. 2009

When you're smiling





Fick ett tråkigt besked i mailkorgen nyss och tänkte först att jag skulle skriva om hur orättvist, hemskt och dystert allting är. Typ kräkas såhär: !!!!!!!!!!!!!!!!! Men om man istället tänker att man är glad så kan man lura hjärnan att man är det. Så därför lägger jag upp lite bilder på min man och mig istället som får mig att le.

Thank Rod it's (soon) friday!


På fredag spelar Erik och jag skivor på Allmänna galleriet 925 på Kungsholmen kl 21-01. Det blir årets sista omgång av Play It Again Rod där vi spelar en blandning av disco, rock och new wave från det sena 70-talet och det tidiga 80-talet.

Låtar man kan höra hos oss:

Serge Gainsbourg ”Love On the Beat”
Amanda Lear “Black Holes”
Rod Stewart “Young Turks”
Robert Palmer “Johnny & Mary”
Grace Jones “Love Is the Drug”
Cristina “Deb Behind Bars”
Billy Idol “White Wedding”
Donna Summer “Grand Illusion”
Yello “Oh Yeah”
Moroder “Chase”

Kolla också in vår blogg Play It Again Rod där Erik lägger upp roliga klipp och skriver om musiken vi spelar:

Farlig konst

Efter den rysligt bra "Suspiria" är jag sugen på att se Dario Argentos andra skräckfilmer. Speciellt gärna vill jag se "The Stendhal Syndrome" som handlar om att bli sjuk av konst. På Wikipedia står det om sjukdomen så här: "is a psychosomatic illness that causes rapid heartbeat, dizziness, fainting, confusion and even hallucinations when an individual is exposed to art, usually when the art is particularly beautiful or a large amount of art is in a single place. The term can also be used to describe a similar reaction to a surfeit of choice in other circumstances, e.g. when confronted with immense beauty in the natural world." En otroligt fascinerande tanke - att man faktiskt kan bli sjuk av för mycket skönhet. Var det kanske det som drabbade Thomas Mann när han skrev "Döden i Venedig"?

8 dec. 2009

Still going strong....

Dutronc



Mon Dieu! Få bär upp en nikotinpinne i mungipan lika snyggt som Jacques Dutronc. Freud skulle nog ha haft ett och annat att säga om den orala fasen. Men det skulle i så fall bara vara ännu en anledning till att gilla monsieur Dutronc. Orala människor är ju alltid så mycket trevligare än anala.

7 dec. 2009

Djävulen som kvinna

I helgen såg jag äntligen (förmodligen sist av alla i hela Sverige)"Antichrist". Det knäppa är att jag längtade efter att den skulle ha premiär men när den väl hade det kände jag inte längre för att se den. Dels för att den verkade så himla deprimerande. Och dels för att det är tråkigt att se filmer som det debatteras och skrivs om för mycket. Men nu när fenomenet ebbat ut kändes det ok. Plus att jag valde att se den en fredagkväll då jag redan var så deppig att det liksom inte kunde bli mycket värre. Så tycker jag att Lars von Trier är en sjuk kvinnohatare? Who cares egentligen. Det var i vilket fall som helst en riktigt bra film. Och nix, jag tror inte att han är en kvinnohatare även om han alldeles säkert har en skum syn på könen eftersom kvinnor ständigt får representera naturen, det otämjda, det orationella och inte minst det onda. Men jag läste i en intervju med honom att han själv kan relatera mest till sina kvinnliga karaktärer och det förvånar mig inte alls. Lars von Trier är ju inte precis känd för att vara superrationell, kyligt lugn och stabil som psykologen/maken i filmens manliga huvudroll utan påminner tvärtom mer om den kvinnliga huvudkaraktären (fantastiskt spelad av Charlotte Gainsbourg i bar underkropp)med sina neuroser, rädslor, skrivkramp och tvångstankar. Sen så tror jag också att han precis som Strindberg njuter av att provocera och leka med välkända symboler. Att han använder kvinnosymbolen som t:et i antichrist tycker i alla fall jag är höjden av humor. Så varför ska man se den? För att den innehåller fantastiska skådespelare, snyggt foto och en både sorglig och otäck historia som griper tag om en. Men se den inte på en romantisk dejt...

I'm dreaming of a white trash christmas....



Jag dog när jag såg den här videon. Frankrikes motsvarighet till Kenta överträffar till och med mig själv med sin juldans. Kolla in den inövade handklappen! Och slutet där han hoppar i simbassängen. Mohohahahaha!

4 dec. 2009

Julterror!



Ok, det är tre veckor kvar till jul men vill ni komma i julstämning redan nu så kolla in den här videon till min låt "On Christmas Day". Låten är skriven av Doc Ronny från underbara popbandet We & Lisa och videon är inspelad av min begåvade brorsa Jon. Kolla in fler av hans fina grejer på Lemurbolaget.

Do It Like Cooper

Bristen på dagsljus gör att jag känner mig som om jag var med i en tecknad serie av Alan Moore. Jag längtar efter att resa bort till Sicilien, Rom och Paris. Eller var fasen som helst där det är en aning ljusare och varmare än här. Men i brist på tid och pengar gör jag istället som agent Cooper och unnar mig själv något litet, oväntat varje dag. Då menar jag inte att jag tvunget måste köpa något utan det kan vara något helt annat. Som att ta långlunch, ha på mig knallrött läppstift, lyssna på Röyksopps ”Happy Up Here” och Lily Allens ”Fuck you” eller baka något smarrigt. Annat som gör mig på bättre humör i december:

Lyssna på musik i ipoden och promenera i stan
Sminka mig som Sue Ellen
Dricka ett glas vin medan man lagar mat
Köpa några bitar dyr choklad och äta upp direkt
Testa ett nytt lagom krångligt recept
Rensa ut grejer och ge bort
Dansa medan man diskar
Låtsas att man är med i en film
Gå på matiné
Dricka en liter färskpressad apelsinjuice
Beställa en drink man aldrig druckit
Ha musikquiz hemma
Läsa Jane Austen eller Marcel Proust (mkt lugnande att läsa om folk som har det tråkigare än man själv)

December



3 dec. 2009

Miss Dahl



Brittiska supermodellen Sophie Dahl har alltid varit en av mina favoritmodeller och jag gillar henne ännu bättre efter att ha läst hennes roman "Leka bland vuxna" i somras. Den till viss del självbiografiska boken handlar om en flicka med en minst sagt ovanlig uppväxt. Hennes mamma är väldigt ung, jättevacker, självupptagen och inte särskilt ansvarstagande. Hennes berömda morfar gillar att skämta och fisa. Sin pappa har hon aldrig träffat. Och själv längtar hon bara efter att bli stor och få mens så att hon kan få vara som sin glamourösa mamma och hennes snygga systrar. En ibland något haffsigt skriven, men väldigt gripande och charmig historia som jag verkligen kan rekommendera.

Häromdagen läste jag förresten i Victoria Nixons rosa skönhetsbibel "Supermodels' Beauty Secrets" att Sophie Dahl är galen i nattkrämen Guerlain's Midnight Secret så nu är jag väldigt sugen på att prova den. Med tanke på hennes felfria hy kan den inte vara helt usel.

En annan grej som jag är sugen på är att bläddra i Sophies kokbok "Miss Dahl's Voluptuous Delights". För till skillnad från de flesta andra supermodeller ser hon ju faktiskt ut att gilla mat. Även om hon gått ner en del i vikt på senare år. Tyvärr har jag hört att boken inte är så voluptuous som man skulle vilja. Inte så mycket grädde och maränger utan mer nyttiga soppor och rotfrukter. Men det behöver ju inte vara så dumt det heller...

2 dec. 2009

Balettskräck


Tänkte se Dario Argentos kultiga skräckfilm Suspiria ikväll men vet inte riktigt om jag vågar. Bara den här bilden var så läskig att jag var tvungen att tända fler lampor i lägenheten...Men jag har hört att den ska vara väldigt snygg och dessutom ha ett fantastiskt soundtrack så det får uppväga skrämselhickan. Dessutom handlar den om en balettakademi och jag är svag för ballerinaestetik ända sedan jag som elvaåring läste Rumer Goddens melodramatiska (tårdrypande!) ungdomsroman "Scenens barn" och fick min mamma att skjutsa mig till Båstad varje vecka för balettlektioner. Det är något fascinerande med den där totala hängivenheten som många dansare har. Plus att det är väldigt snyggt med rak hållning, trikåer, skära tåspetsskor och hår uppsatt i strikta knutar. Snyggt och lite läskigt.

1 dec. 2009

Klipptid

Idag ska jag gå och klippa mig på Sivletto. Det är en fantastisk butik som har både frisör, butik med kläder och prylar samt kafé - allting i 50's stil. Rena paradiset för rockabilly-fantaster men även om man inte är någon renodlad rockabillytjej/kille är det en upplevelse att gå dit. Det roliga är att inte alla känner till butiken eftersom den ligger på en lugn gata med få affärer och utanför finns bara en pytteliten skylt. Så det känns lite som om det är en hemlig klubb för invigda. Sådant gillar jag.

Julien Ribot till Landet



Jag gillar tecknade musikvideos och den här videon är en av mina favoriter. Julien Ribot som har gjort den (tillsammans med Philippe Massonnet) började sin bana som professionell illustratör. Idag är han dessutom framgångsrik kompositör och musiker. Hans pianobaserade pop är drömsk, känslig, kreativ och har förmågan att i alla fall göra mig riktigt lycklig. Och vet ni vad? Den 19 december kommer han och hans band till vår klubb Gérard Depardieu på Landet! Det kommer bli fantastique. Gå gärna med i vår grupp på Facebook för mer information om kvällen.

26 nov. 2009

Gulligt så det förslår




Har precis varit och shoppat loss på en av mina favoritbutiker Daisy dapper på Södermalm. Inriktningen och utbudet är gulligt 50-talsinspirerat med rosetter, pinuppor, leende hemmafruar, prickiga klänningar och körbärsörhängen. Av någon anledning får den här typen av prylar mig att bli elva år på nytt. Jag grips av ett häftigt köpbegär och vill ha allt i hela butiken. Hur kommer det sig egentligen att jag och så många andra tjejer går igång på detta romantiserade 50-tal och rosa lullull? Har det bara med de gamla vanliga trista könsrollerna att göra? Det skulle vara lätt att avfärda det som trams men jag tycker inte så. Jag tror att man mår bra av att ha gulliga saker omkring sig. När man ser en bild på ett sött djur eller på något fluffigt och rosa känner man sig lugnare. Det skulle faktiskt inte förvåna mig om det frigör endorfiner eller någon annan trevlig hjärndrog. Kan mycket väl vara en förklaring till varför supergulliga bloggar som Niotillfem är så populära eller varför sökkombinationen blogg och cupcakes får 163 000 träffar på Google.

Sorgligt

Såg på nyheterna igår om hur illa grisar på grisgårdarna behandlas och att de flesta gårdarna bryter mot djurskyddslagen. Skadade och sjuka djur, alldeles för trånga bås, dålig luft och till och med döda grisar i båsen var sådant som upptäcktes vid en omfattande undersökning. Det är svårt att förstå att människor kan bli så kalla. Jag är själv inte vegetarian (har varit tidigare) och tycker egentligen inte att det är fel rent principiellt att äta kött. Men dels tycker jag att man äter alldeles för mycket kött i dagens samhälle. Och dels är det fullkomligt oacceptabelt att låta djur lida i onödan. Jag mår fysiskt illa när jag hör om djur som misshandlas och missköts. Dubbelmoral? Ja kanske. Men jag tycker att man trots att man äter kött kan värna om djur. Levande varelser bör behandlas som sådana och inte som vilken annan fabriksvara som helst. Om ni känner att ni vill göra något så gå in på WSPA och skriv under deras kampanj för bättre djurvälfärd. På sidan finns också tips om hur man konsumerar med omtanke och lever en djurvänligare livsstil.

Just You And I



David Lynch-aftonen på Riche i tisdags gick jättefint. Tove Leander från Stella Rocket och Julian Brandt sjöng duetten "Just You And I" från Twin Peaks så att jag fick gåshud. Adriana var uppklädd i svart klänning med vit rosett som Josie Packard och jag hade en rutig kjol och jumper i Audrey-stil.

24 nov. 2009

Gud jag är en MES!

Jag måste bli bättre på att säga ifrån! Förra gången Adriana och jag spelade skivor på Riche kom det fram en sjukt störig kille. Han stod precis bakom oss och juckade medan han drog upp T-shirten och visade magen. Min vän och jag fnissade generat, sådär som tjejer gör när de inte vet vad de ska säga, och försökte på ett skämtsamt sätt få honom att gå därifrån. Det gick sådär. Och lika väntat som bakfyllan på söndagen sluddrade han efter en stund: ”Öh är ni tillsammans eller?” När jag spelar skivor med en kille är det aldrig någon som frågar om vi är tillsammans. Det är definitivt inte heller någon som kommer fram och juckar mot oss eller visar magen…
”Vi försöker jobba. Det är lite svårt när du står precis här” försökte jag försiktigt säga. Då försökte killen stoppa in mig under sin kavaj samtidigt som han frågade om jag inte vill kramas lite.

Det var då maken ryckte in som räddaren i nöden (Halleluja!). Han förklarade lugnt och bestämt för killen att ”Du borde nog gå nu”. Partykillen blev synbart stött men protesterade inte. Men innan han lommade iväg väste han surt till oss: ”Ni som verkar vara så självständiga tjejer. Varför sa ni inte till mig själva? Om ni tyckte att jag var påträngande kunde ni väl bara ha sagt det?”

Där stod vi, två vuxna kvinnor. Och vi klarade inte ens av att skrämma bort en snorpackad snorvalp på egen hand. Varför i helvete måste tjejer vara så himla gulliga och trevliga hela tiden? Damer, det är dags att sluta linda in era åsikter i leenden och vänligheter. Att uppfattas som en bitch är i alla fall bättre än att vara ett våp. Ingen kommer att tacka dig för att du låter dig bli överkörd. Om det är något jag ångrar i mitt liv så är det de tillfällen då jag varit för snäll.

Tisdagsparty



Hurray, det känns nästan som om det är helg bara för att vi ska spela skivor ikväll.

Exempel på sådant som ni kommer kunna höra:

Lou Reed "This Magic Moment"
Roy Orbison "Crying"
Bobby Vinton "Blue Velvet"
"I've Told Every Little Star"(från Mulholland drive)
Chris Isaak "Wicked Game"
Everly Brothers "Down In the Willow Garden"
Gene Pitney "Backstage I'm Lonely"
Elvis "My Baby Left Me"
Julee Cruise "The Nightingale"

23 nov. 2009

Lynch-stil



Lyssnar på Chris Isaak som uppladdning inför morgondagens David Lynch-party på Riche. Det ska bli sjukt kul. Funderar på vad jag ska ha på mig, kanske blir det något åt Audrey Horne-hållet. Eller så kanske jag satsar på något rosa, piffigt som sångerskan i "Mulholland Drive". Vad tycker ni?

Stilikon: Eva Henning






Min absoluta stilikon just nu är vackra skådespelerskan Eva Henning. Hon var med i massor av svenska filmer under 40- och 50-talet. Mina favoriter av de jag sett är Hasse Ekmans "Flicka och hyacinter" och "Flickan från tredje raden". Eva Henning var gift med Hasse Ekman 1946-1953 och spelade huvudrollen i många av hans filmer. Jag gillar hennes svalt, flickaktiga utseende och otroligt snygga klädstil som hon hade under 40-talet och i början av 50-talet. Inte så där supergulligt som många kläder under det sena 50-talet utan lite mer strikt. Enkelt och elegant fast aldrig någonsin tråkigt.

22 nov. 2009

Laissez moi danser










Gérard Depardieu på Landet igår var kokande varmt som en bastu. Jag dansade så att fötterna värkte och var tvungen att ha på mig joggingskor idag när jag promenerade för att avlasta mina stackars misshandlade fötter från klackar. Med andra ord var det en lyckad kväll. Tack alla ni som kom!