29 mars 2010

Åh Roy!



Den här sången får mig alltid att gråta. Finns få som har sådan smärta i rösten som Roy. Slutet på videon med den galna clownen är däremot bara läskig. Varning till er med clownfobi!

28 mars 2010

Veckans stilikon: Shirley Temple





Få unga människor idag har förmodligen sett en film med Shirley Temple. Desto fler känner nog till att en alkoholfri cocktail blivit uppkallad efter henne. Shirley Temple var den första riktigt stora barnstjärnan i Hollywood. Häromdagen såg jag pekoralfilmen "The Little Princess" från 1939 med henne i huvudrollen. Med små käcka danssteg, korkskruvslockar och ett runt litet ansikte lyckades hon få hemmafruarna att snyfta "ack så bedårande" på sin tid. Idag känns det smått absurt att se det överspelade barnet utstyrt i all rysch och pysch. Men man kan ända inte låta bli att gilla henne. Jag tycker verkligen om hennes buspojkstil med kort lockigt hår, en randig T-shirt och en sjömanskeps på sned. Som lite äldre blev hon mer klassiskt snygg med lagd 40-talsfrisyr och röda läppar. Hennes bröllopsklänning är så vacker att jag dånar! Själv gifte jag mig i min mormors underbara brudklänning från 1949. Är ni ute efter något liknande så leta i vintagebutiker eller kolla med äldre släktingar om de har någon klänning att låna ut.

60-talet, bäst på bild


Igår var jag på Vintagemässan på Strand. Efter en halvtimmes köande kom min kompis och jag in. Tyvärr var ganska mycket dyrt och trängseln gjorde det svårt att kolla på grejerna ordentligt. Men jag kom i alla fall hem med ett par mönstrade vita strumpbyxor och en pastellrosa sovtopp från 60-talet (tänk Mad Men) - båda helt oanvända i originalförpackningar. Och så hittade jag den roliga boken "Evas kalender" från 1964. Det är som en blandning av en veckotidning och en kalender med jättefina bilder, modereportage, tips på frisyrer, pyssel och fruktdrinkar och sådana ämnen som "Vill du bli en perfekt sekreterare?". Men allt var inte bättre förr. När jag läser avsnittet "Idealflickan - sex pojkar ser på flickor och berättar här för oss hur de tycker flickor skall vara och se ut" tycker jag förskräckligt synd om min mamma (som var 14 år då det begav sig). Bland annat står det:

"En flicka skall vara kul och framåt, "hänga med" i vad som händer och sker i världen. Hon skall samtidigt poängtera sin kvinnlighet genom att verka tillbakadragen. Aldrig skryta med "rik pappa" för att göra sig intressant. Inte skriva en pojke på näsan om hon råkar kunna något tekniskt bättre än han. Hon får aldrig tala om sitt utseende och sina kläder med en pojke."

När det gäller uppförande:

"En flicka skall verka - och helst vara väluppfostrad. En pojke lägger märke till hennes bordsskick och retar sig på om det är dåligt (även om hans eget bordsskick är det)."

Med andra ord - killen kan ha uselt bordsskick och vara skrytig medan tjejen måste vara oklanderligt väluppfostrad. Kvinnlig tillbakadragenhet - bah!


Man får också veta att en flickas hår ska vara rent och blankt. Däremot är det värsta pojkar vet färgat hår, i synnerhet vätesuperoxidat, pojkklippning, hellugg och hövolmar. Jag med mitt blekta korta hår med hellugg hade inte fallit dem i smaken precis....

23 mars 2010

Fina Glappet



Jag började se om 90-talsserien Glappet igår för säkert femte gången och tänkte än en gång att det är en av de bästa svenska ungdomsserierna någonsin. Eller bästa tv-serierna rakt av. Manuset av Christina Herrström är välskrivet och det är så fantastiskt välspelat hela tiden. Minsta lilla biroll är bra. Älskar skildringen av alla äckliga snuskgubbar och Ellas och Josefins omedvetet töntiga, naiva framtoning. Kläderna kanske känns passé men historien är klassisk. Helt underbart!

22 mars 2010

BÄTTRE ÄN PRINCE


FLAIRS "Better Than Prince" by JONAS & FRANCOIS.
Uploaded by ThirdSideRecords. - Explore more music videos.

DATASPELSSNUSK (plus en bra låt )


FLAIRS - TRUCKERS DELIGHT
Uploaded by ThirdSideRecords. - Music videos, artist interviews, concerts and more.

Fransk Week-End


Nadja spinner skivor.

Det har varit en hektisk helg för min del. I fredags var det Landets femårskalas på Färgfabriken och i lördags var det Gérard Depardieu på Landet och vår gästdj Nadja von Bahr spelade massor av fina 60-talssinglar. Efteråt gick vi till Strand där vår kompis Jerome spelade trummor med grymma bandet Flairs. Tyvärr missade vi spelningen eftersom det krockade med vår klubb men tydligen hade det varit superbra.

Där träffade jag också Guillaume från franska elektrobandet Chateau Marmont - som när han inte spelar med Flairs eller med sitt eget band turnerar med och producerar vackra Alizée. Hon är snart aktuell med en ny skiva som låter lite annorlunda än hennes förra skivor, lite vuxnare och coolare. Ett smakprov kan ni höra här under:

16 mars 2010

Frisyren från helvetet



Den här videon är egentligen helt förfärlig. Sheilas frisyr (gillar 60-talsfrisyrer men just den här borde aldrig ha uppfunnits) och infantila uppsyn och den überkäcka melodin. Men ändå ger det mig vårkänslor och spring i benen! Kanske beror det på att det är så käckt att det passerar alla gränser och blir camp. Eller så är jag bara aningens sjuk i huvudet.

Sheila var idealflickan i Frankrike under 60-talet. Själv sa hon i en intervju under senare år att hon kom att symbolisera storasystern, kompisen eller flickan som man var förälskad i. När hon kom gåendes på gatan skrek ungdomarna och hon hade fans som sov utanför hennes port. Den hemska uppfluffade lolitafrisyren uppfanns förresten av frisören Michel Master och kallades för "des couettes". Så nu vet ni vem ni ska skylla på.

12 mars 2010

Lissabon in my heart















Erik och jag kom hem igår kväll från Lissabon efter en vecka med vårsol på uteserveringar, körsbärslikör, katolska kyrkor och kaféer som tagna ur 1800-talsromaner. Det kändes helt underbart att äntligen kunna dra på sig vårjackan – även om det regnade vissa dagar och inte var jättevarmt. Hotellet som vi bodde på hade varit en grevinnas bostad på 1700-talet men förstördes till viss del under en jordbävning. Överallt på väggarna satt gaykonst och på vårt rum fanns ett inramat fotografi med en vältränad man i bar överkropp som liftade.....

Till skillnad från många andra europeiska storstäder är Lissabon inte en stad som förför direkt utan snarare en sliten skönhet som smyger sig på en. Själv förtrollades jag av det labyrintartade gatusystemet i den gamla stadsdelen Alfama, de slitna fasaderna med fantastiskt kakel, det vita ljuset och den avslappnade stämningen. Det är ingen partystad så om man vill åka till något ställe med mycket drag har man kommit fel. Vi gick till stans kändaste musikklubb Music Box sent en lördagskväll (Lissabons motsvarighet till Debaser) och lyssnade på portugisk hiphop framförd av oglada amatörer. Antingen hade kidsen där rökt för mycket marijuana – eller så är portugiser inte speciellt party för stämningen var mer som en tisdagsförmiddag. Det kan i för sig bero på att vi gick hem så tidigt som klockan två, fem timmar innan klubben stängde.

Men gillar man däremot att sitta på mysiga kvartersrestauranger och prata, dricka och äta i timtal till sent på natten har man kommit rätt. De flesta restaurangerna har öppet till ett eller två och det är inte ovanligt att man går ut och äter så sent som elva. Ett plus för att man fortfarande får röka inne på en del kaféer vilket bidrar till den charmiga bohemkänslan.

3 mars 2010

Hej då Kamera!


Imorgon säger Stockholmsbandet Kamera adjö med en avskedsspelning på Mosebacke. Gästartister utlovas. Dessutom spelar Erik och jag skivor efter konserten. Kom och lyssna på finfin musik och drick gravöl!

Tonårsdrömmar




Jag såg biofilmen ”An Education” häromdagen som bygger på den brittiska journalisten Lynn Barbers självbiografi med samma namn. Mycket välspelat och snyggt om en skolflicka i 60-talets England som tjuvröker och drömmer om att åka till Paris. En dag träffar hon en äldre kille som tycks vara ett svar på alla hennes böner – men allt är inte som det ser ut. Jag kände igen mig i det där med att vara en tonårstjej som längtar bort och ut i världen. Längtan efter ett liv som är magiskt. I en uppsats i gymnasiet som handlade om vad man ville göra i framtiden skrev jag att jag ville bo i en vindsvåning i Paris.”Jag vill hellre vara olycklig än lagom glad” skrev jag. Mer än tio år senare drömmer jag fortfarande om Paris men jag är tillräckligt klok (vill jag gärna tro i alla fall) för att inte längre romantisera olycka. Men ändå, det är en smärtsam insikt när man inser att livet inte kan vara magiskt varje dag.