30 nov. 2011

Skrivtips

För att kunna bli författare måste man förstås gilla att skriva. Det kan låta självklart, men är inte så självklart som man kan tro. Många vill gärna skriva men tycker att det är jobbigt, kanske oroar de sig för vad folk ska tycka och får prestationsångest.

Men skrivande är lite som sex. Om man spänner sig och tänker på vad hen ska tycka (luktar jag illa? ser mina lår feta ut när jag ligger ner såhär?)så blir det sällan bra. Om man slappnar av och går in för att ha roligt däremot ...

När jag var barn skrev jag massor av små noveller, sagor och dikter. Jag gjorde egna tidningar och till och med manus. På den tiden fanns det ingen prestige i mitt skrivande - jag skrev bara för att det var så himla kul. Sedan började jag skriva krönikor i tidningar vilket ledde till mer journalistjobb. Det i sin tur ledde till att jag fick svårare att skriva "fritt". Jag kände press på mig att allt skulle bli bra. Och på 20-somethings lillgamla vis ville jag verka vuxnare och mer beläst än vad jag var. Gärna trycka in ett citat av Marcel Proust i texten - trots att jag knappt läst honom.

Det tog ett tag för mig att hitta tillbaka till det lustfyllda, men idag tycker jag att skrivandet är det roligaste jag vet igen. Precis som när jag var liten. Hur jag hittade tillbaka dit vet jag inte riktigt men kanske berodde det på att jag inte gav mig. Att jag lät mig själv misslyckas, men ändå fortsatte.

Här kommer några fler tips:

1. Läs massor av böcker och välj inte bara litteratur som känns "trygg" utan ta också böcker som kanske känns lite för svåra eller tunga. Oftast är de inte så svåra som du tror.

2. Allt måste inte bli perfekt direkt. Det blir det aldrig. Men det finns alltid tid för att gå tillbaka och ändra och pilla i texten.

3. Om texten påverkar dig - så att du blir generad, kåt, rädd, ledsen eller glad. Då finns det chans att den påverkar läsaren också.

4. Våga vara utlämnande. Även om det inte är en självbiografisk text så lämnar man som författare alltid ut en del av sig själv. Så måste det vara, annars blir det ointressant och platt.

5. Tänk inte "då när jag har semester och får massor av tid för mig själv - då ska jag skriva". Skriv när du hinner. En timme här, en timme där. Annars kanske det aldrig blir av.

6. Låt någon som du litar på läsa texten och komma med synpunkter. Man blir lätt blind för sin egen text. Feedback är jätteviktigt.

7. Om du hatar att lägga ner massor av timmar på research, så kanske inte en roman i 1800-talsmiljö är din grej.

8. Blir du refuserad så tänk inte att nu är det kört. Jobba istället på att bli bättre. Fundera över textens svaghet och styrka.

9. Ha inte så jävla stor respekt för skrivandet.

10. Ha stor respekt för dig själv och det du gör.

15 nov. 2011

Uttryck som borde strykas

Ord är viktiga, och framförallt hur man använder dem.

I Jönköpings-Posten läste jag nyligen en recension av Johanna Nilssons ungdomsroman Lilla darling där skribenten skrev om flickan i romanen att hon "klär sig utmanande, lite som en slampa" men att hon i huvudpersonen Jeremias ögon är "en ängel". Som om det skulle vara en motsättning. Som om en person inte kan ha på sig sexiga kläder och vara änglalik.

I andra recensioner på bokbloggar har flera skribenter skriver om min 16-åriga huvudperson Ella att hon "klär sig utmanande". Det är i de flesta fall underförstått att det inte är en komplimang.

Min fråga är: vad är att klä sig utmanande? De flesta skulle nog säga att det är att ha på sig tighta kläder, korta kjolar och urringade tröjor och på så sätt utmana ödet, det vill säga riskera att bli våldtagen eller tafsad på. Detta synsätt hör ihop med en syn på män som varelser som inte kan kontrollera sina handlingar. Att män klär sig utmanande hör man ju aldrig.

Men att prata om "tjejer som klär sig utmanande" är att skuldbelägga. I sin reportagebok Flickan och skulden från 2002 skrev Katarina Wennstam om detta skuldbeläggande - ett maktmissbruk som leder till att våldtäktsmän frias. Ändå används ord som slampig och "utmanande klädsel" slentrianmässigt och helt okritiskt om och om igen.

När jag var tretton hade jag tighta magtröjor som det stod Horny på trots att jag inte ens hade kysst någon. Min mamma gillade det inte och vi hade stora bråk om det där. Men nu i efterhand säger hon att hon förstår att jag hade rätt. Kvinnor måste få lov att få klä sig hur de vill - att man sedan inte tycker att det är snyggt med stringtrosor som sticker upp ovanför snortighta shorts är en annan sak. Det har med tycke och smak att göra. Det är förstås också förståeligt att man är rädd om sin dotter och inte vill att hon ska råka illa ut. Men denna rädsla får aldrig ta sig uttryck i skuldbeläggande.

Om jag fick välja skulle ett uttryck som "utmanande klädsel" inte förekomma. Att känna att man utmanar ödet är att känna att det är ens eget fel om man råkar illa ut. Och det är det aldrig någonsin.

En annan sak: vad är egentligen en slampa? En tjej med stor sexuell erfarenhet som tar för sig? I så fall är jag gärna en sådan.

Ligg med mig



Jag såg den norska succéfilmen Ligg med mig häromdagen på Stockholms pågående filmfestival. Den första scenen föreställer en femtonårig tjej som ligger på golvet och onanerar samtidigt som hon ringer ett telefonsexnummer. Det hade kunnat vara spekulativt. Att skildra så unga människors sexualitet är svårt eftersom det lätt kan leda till obehaglig objektifiering och slippriga undertoner. Men inte här.

Filmen handlar om Alma som bor i en trist håla belägen i de norska skogarna. Varje gång hon och hennes bästis åker buss räcker de långfingret åt skylten med byns namn. Alma är gravt uttråkad och hennes enda nöja är att onanera och fantisera om sex. Hon är kåt på samma sätt som tonårskillar på film är kåta - snattar porrtidningar i butiken där hon extrajobbar och fantiserar om vad som skulle hända om den där snygga killen i hennes klass kom hem till henne. Hade hon varit kille hade det ansetts normalt, men eftersom hon är tjej gör det inte det. Hennes mamma gråter för att det är "något onormalt med Alma" och efter en händelse på en skolfest undviker de andra i skolan henne.

Filmen visar på ett problem. Det spelar ingen roll att Samantha i Sex and the city shoppar dildos för på de allra flesta skolor är det samma gamla visa. Tjejer ska vara sexiga, men de får inte vara öppet kåta för då är de äckliga, onormala och konstiga.

När jag gick i mellan- och högstadiet var det samma sak och jag betvivlar att så mycket har ändrats. Killarna hade på sig t-shirts med pinuppor, ritade snoppar på bildlektionerna och flåsade när Kicki med pattarna kom in i salen. Tjejerna däremot skämdes för att de onanerade, skämdes för att de hade mens - allting som var förknippat med det kvinnliga könet var förknippat med skam. Fast man skulle ju förstås tycka om att knulla, bara inte för mycket.

Jag hatar alla sådana föreställningar om hur tjejer förväntas vara. Flickor och kvinnor kan vara romantiska, förälskade, mjuka och känsliga. Det är inget fel med det. Men de kan samtidigt vara snuskiga och drypande kåta. Inget fel med det heller.

Ligg med mig är något så ovanligt som en gripande feel good-film om kvinnlig sexualitet. Jag tycker att den borde finnas på schemat på alla skolor.

Ny kulturtidskrift: Rymden

Rymden är en nystartad kulturtidskrift på nätet som skriver om bland annat litteratur och konst och tar in texter av såväl etablerade som oetablerade författare och kulturskribenter. Redaktör för sidan är poeten David Stenbeck (fd Uppgren) som debuterade på Norstedts med Ljusrepubliken 2008.

I första numret kan man läsa ett utdrag ur min debutroman Söta pojkar är bara på låtsas. Tidningen lottar också ut fem exemplar av min bok till de som twittrar om att Rymden numera finns på nätet.

Förutom det kan man läsa texter av Kristofer Flensmarck, Roberth Ericsson och Mikael Fant med flera. Kolla in!