Det blir inte bättre

När jag var olycklig tonåring hände det att vuxna sa till mig att "det blir bättre med åren". Och till viss del hade de rätt. När man är vuxen känner man sig själv bättre och blir mer rundad i kanterna - om man stöter i någonting gör det inte längre lika ont.Istället för att skriva i sin dagbok "Jag hatar mig själv och vill dö" tänker jag kanske istället "Jag mår förjävligt idag men det beror antagligen på att jag har pms". Man är duktigare på att behärska sig (istället för att slänga en kruka i väggen tar man ett djupt andetag) men känslorna är desamma. Vissa dagar känner man sig precis lika vilsen och borttappad som när man var en fjortis med påklistrade silverstjärnor under ögonen.

Igår såg jag "Brief Encounter" från 1945 - en av de mest romantiska och sorgliga filmer jag sett. En kvinna och en man möts på en tågstation och inleder ett förhållande trots att de var och en är gifta på sitt håll. Men de vet hela tiden att de måste bryta med varandra. Och trots att de båda två har rynkor i pannan får deras förälskelse dem att bete sig lika desperat och impulsivt som tonåringar. Kanske har alla vuxna människor kvar en tonåring inom sig som de måste förtrycka för att inte vuxenytan ska krackelera?

Tillbaka! Jag lovar.

Tappade helt lusten att blogga under sommaren (som ni kanske märkte) men nu är jag tillbaka på gatan. Backstreet's back alright! Jag har skrivit en ungdomsroman som om allt går enligt planerna ges ut nästa höst. Det är lite hemligt än så länge men mer om det kommer snart. Den har tagit massor av tid att skriva och är också en anledning till mitt ojämna bloggande. Just nu håller jag på att skriva på en ny bok men ibland behöver man en paus.

Men - jag pallar inte längre lägga in massa bilder hela tiden och orkar inte redigera varje inlägg så petnoga. I gengäld ska jag försöka att vara lite ärligare och lite personligare. Deal?

Jag rensade i källarförrådet häromdagen och hittade en hel banankartong full med gamla tidningar och urklipp som jag skrivit. Det slog mig att jag var mer självutlämnade förr och jag undrade varför? När jag skriver skönlitterärt vågar jag vara öppen men när jag skriver på en blogg känns det lite läskigt. Kanske har min hud blivit tunnare med åren? Kanske har skinnet på näsan gnuggats av? Jag hoppas inte det för att vara försiktig är så himla tråkigt.

A bientôt

Bruxelles!

Hoppsan, det var visst hundra år sedan jag skrev här senast. Ska försöka vara lite flitigare....Igår kom jag hem från Bryssel där jag firade midsommar. Bryssel är i regel väldigt underskattat som resmål. Säger man att man ska åka till Paris eller London har folk massor av saker att säga men säger man Bryssel ser de mest konfunderade ut och undrar om man ska praktisera på EU. När min lillebror bodde där för några år sedan (och jobbade som hund-au pair) åkte jag dit första gången och blev förvånad över hur trevlig staden var. Det är kanske inte världens partystad och inte heller världens vackraste stad men den har en skönt avslappnad atmosfär, fantastiska delikatessaffärer, de mest välsorterade seriebutikerna jag varit i, superbra skivaffärer, barer med enormt ölutbud (älskar den saftliknande körsbärsölen Kriek) och underbara restauranger med franskbelgisk mat: moules frites, rumpstek, våfflor, sparris hmmm. Om man gillar mat så gillar man med all säkerhet Bryssel.

Sophisticated Boom Boom!

I sommar kommer min kompis Adriana och jag att ta över dj-båset i Lilla Baren på Riche varje torsdag från och med den 17 juni till och med hela augusti.Vi bjuder på körsbärsröda leenden och retrochic eskapism i form av smäktande melodramer, tvetydiga franska lolitor, svängig exotica, lössläppt rockabilly och sprudlande yéyé. Lika delar sofistikerat, lika delar boom boom!

Hoppas att vi ses där!

Lilla baren, Riche
Premiär den 17 juni, sedan öppet alla torsdagar hela sommaren.
kl 22-02
Gratis inträde

Veckans stilikon: Sookie Stackhouse

I sommar vill jag ha samma stil som True Bloods tankeläsande hjältinna Sookie Stackhouse. Jag är extremt svag för hennes 50-talsinspirerade "southern beauty"-stil med blond hästsvans, jeansshorts, tighta enkla toppar och romantiska klänningar med smal midja och vida kjolar. På köpet kan man ju alltid hoppas att livet blir lite mer magiskt...

En rolig grej är att skådespelerskan Anna Paquin egentligen är blek och mörkhårig och sprayar sig med brun-utan-sol inför tagningarna. Med andra ord behöver man inte flytta till Texas för att se ut som en het söderpingla!

Comix

Såhär skulle jag ha sett ut som seriefigur enligt min kompis Adriana. Bilden är gjord till flyern för vår sommarklubb Sophisticated Boom Boom på Riche som har premiär den 17 juni. Mer info om den kommer snart...

Åh Gene!

Den här låten slår jag vad om att David Lynch gillar.