La la la la love you

A room with a view. Jag poserar i Stahl house.

Erik och jag på The  Galley i Santa Monica.

Rae's Restaurant där scener ur Tarantinos film "True Romance" spelades in.

Exotiska drinkar på Tiki Ti. En av få barer där man fortfarande får röka inomhus.

På Venice Beach kan man köpa både det ena och det andra.

Typiskt skönt kalifornisk icke-förmanande ton på papperskorg.

I Los Angeles är det alltid tequila time!

Chris Burdens installation Urban Light utanför LACMA.

Baywatch på riktigt.

Det mytomspunna hotellet Chateau Marmont gömmer sig bakom grönskan.

Äppelpaj och kaffe på klassiska syltan The Apple Pan.

Erik och Adam i solen på UCLA.

Erik och Emma utanför en vegansk fastfood-restaurang.

Det finns mycket som är dåligt med Los Angeles: motorvägarna och den hetsiga trafiken, utseendefixeringen och de avgrundslika klyftorna mellan rika och fattiga. Men trots detta älskar jag och fascineras av L.A. Min kompis Adam uttryckte det ungefär så här: "Jag gillar Los Angeles. Det som funkar här funkar just här. Men jag skulle inte vilja att resten av världen var som Los Angeles."

Så vad är det då jag gillar? Kanske är det känslan av att allt är tillåtet. Det är så långt ifrån svensk jantelag och lagom-moral man kan komma. Här kan du vara en lite galnare version av dig själv, ingen kommer att rynka på näsan. Det enda som (tyvärr) inte är tillåtet är att strunta i sitt utseende.

Jag var där första gången när jag var tjugo. Då var jag inte direkt överförtjust. Jag gillade San Francisco men tyckte att L.A. var för stort och svårt att överblicka. Hollywood var dessutom en besvikelse - fullt av turister och ganska fult. Varken min kompis eller jag hade körkort vilket gjorde att vi mest hängde hemma hos vår kompis och åt glass framför teven. Att vi anlände till USA i september 2001, dagen före att två flygplan flög in i World Trade Center, påverkade förstås också intrycket av staden. Stämningen i landet var minst sagt spänd  och vi kände oss som vilsna småflickor som kastats ut i världen.

Nu elva år senare åkte jag dit igen tillsammans med min man. Vi hyrde bil och kollade upp ställen innan - och trots att vi var där två veckor kändes det som om vi bara hann med en bråkdel av allt vi ville göra. Till skillnad från Paris eller London är det inte en stad man bara kan åka till och promenera omkring i. Du måste veta vad du letar efter. Men gör du det finns det inga gränser för hur mycket du kan uppleva. Här finns ett överflöd av konst, arkitektur, restauranger, barer, kaféer, biografer - och dessutom en sagolikt vacker strand och natur.

Med andra ord: jag längtar redan tillbaka. 

Erik (som förutom att vara gift med mig också är en grym dj som har haft klubbarna Play it again Rod, Musique Automatique och Gérard Depardieu tillsammans med mig) har gjort en låtlista med L.A-relaterad musik. Lyssna och längta här:

La la L.A.