22 mars 2010
BÄTTRE ÄN PRINCE
FLAIRS "Better Than Prince" by JONAS & FRANCOIS.
Uploaded by ThirdSideRecords. - Explore more music videos.
Fransk Week-End
Nadja spinner skivor.
Det har varit en hektisk helg för min del. I fredags var det Landets femårskalas på Färgfabriken och i lördags var det Gérard Depardieu på Landet och vår gästdj Nadja von Bahr spelade massor av fina 60-talssinglar. Efteråt gick vi till Strand där vår kompis Jerome spelade trummor med grymma bandet Flairs. Tyvärr missade vi spelningen eftersom det krockade med vår klubb men tydligen hade det varit superbra.
Där träffade jag också Guillaume från franska elektrobandet Chateau Marmont - som när han inte spelar med Flairs eller med sitt eget band turnerar med och producerar vackra Alizée. Hon är snart aktuell med en ny skiva som låter lite annorlunda än hennes förra skivor, lite vuxnare och coolare. Ett smakprov kan ni höra här under:
16 mars 2010
Frisyren från helvetet
Den här videon är egentligen helt förfärlig. Sheilas frisyr (gillar 60-talsfrisyrer men just den här borde aldrig ha uppfunnits) och infantila uppsyn och den überkäcka melodin. Men ändå ger det mig vårkänslor och spring i benen! Kanske beror det på att det är så käckt att det passerar alla gränser och blir camp. Eller så är jag bara aningens sjuk i huvudet.
Sheila var idealflickan i Frankrike under 60-talet. Själv sa hon i en intervju under senare år att hon kom att symbolisera storasystern, kompisen eller flickan som man var förälskad i. När hon kom gåendes på gatan skrek ungdomarna och hon hade fans som sov utanför hennes port. Den hemska uppfluffade lolitafrisyren uppfanns förresten av frisören Michel Master och kallades för "des couettes". Så nu vet ni vem ni ska skylla på.
12 mars 2010
Lissabon in my heart
Erik och jag kom hem igår kväll från Lissabon efter en vecka med vårsol på uteserveringar, körsbärslikör, katolska kyrkor och kaféer som tagna ur 1800-talsromaner. Det kändes helt underbart att äntligen kunna dra på sig vårjackan – även om det regnade vissa dagar och inte var jättevarmt. Hotellet som vi bodde på hade varit en grevinnas bostad på 1700-talet men förstördes till viss del under en jordbävning. Överallt på väggarna satt gaykonst och på vårt rum fanns ett inramat fotografi med en vältränad man i bar överkropp som liftade.....
Till skillnad från många andra europeiska storstäder är Lissabon inte en stad som förför direkt utan snarare en sliten skönhet som smyger sig på en. Själv förtrollades jag av det labyrintartade gatusystemet i den gamla stadsdelen Alfama, de slitna fasaderna med fantastiskt kakel, det vita ljuset och den avslappnade stämningen. Det är ingen partystad så om man vill åka till något ställe med mycket drag har man kommit fel. Vi gick till stans kändaste musikklubb Music Box sent en lördagskväll (Lissabons motsvarighet till Debaser) och lyssnade på portugisk hiphop framförd av oglada amatörer. Antingen hade kidsen där rökt för mycket marijuana – eller så är portugiser inte speciellt party för stämningen var mer som en tisdagsförmiddag. Det kan i för sig bero på att vi gick hem så tidigt som klockan två, fem timmar innan klubben stängde.
Men gillar man däremot att sitta på mysiga kvartersrestauranger och prata, dricka och äta i timtal till sent på natten har man kommit rätt. De flesta restaurangerna har öppet till ett eller två och det är inte ovanligt att man går ut och äter så sent som elva. Ett plus för att man fortfarande får röka inne på en del kaféer vilket bidrar till den charmiga bohemkänslan.
3 mars 2010
Hej då Kamera!
Imorgon säger Stockholmsbandet Kamera adjö med en avskedsspelning på Mosebacke. Gästartister utlovas. Dessutom spelar Erik och jag skivor efter konserten. Kom och lyssna på finfin musik och drick gravöl!
Tonårsdrömmar
Jag såg biofilmen ”An Education” häromdagen som bygger på den brittiska journalisten Lynn Barbers självbiografi med samma namn. Mycket välspelat och snyggt om en skolflicka i 60-talets England som tjuvröker och drömmer om att åka till Paris. En dag träffar hon en äldre kille som tycks vara ett svar på alla hennes böner – men allt är inte som det ser ut. Jag kände igen mig i det där med att vara en tonårstjej som längtar bort och ut i världen. Längtan efter ett liv som är magiskt. I en uppsats i gymnasiet som handlade om vad man ville göra i framtiden skrev jag att jag ville bo i en vindsvåning i Paris.”Jag vill hellre vara olycklig än lagom glad” skrev jag. Mer än tio år senare drömmer jag fortfarande om Paris men jag är tillräckligt klok (vill jag gärna tro i alla fall) för att inte längre romantisera olycka. Men ändå, det är en smärtsam insikt när man inser att livet inte kan vara magiskt varje dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
