12 mars 2010

Lissabon in my heart















Erik och jag kom hem igår kväll från Lissabon efter en vecka med vårsol på uteserveringar, körsbärslikör, katolska kyrkor och kaféer som tagna ur 1800-talsromaner. Det kändes helt underbart att äntligen kunna dra på sig vårjackan – även om det regnade vissa dagar och inte var jättevarmt. Hotellet som vi bodde på hade varit en grevinnas bostad på 1700-talet men förstördes till viss del under en jordbävning. Överallt på väggarna satt gaykonst och på vårt rum fanns ett inramat fotografi med en vältränad man i bar överkropp som liftade.....

Till skillnad från många andra europeiska storstäder är Lissabon inte en stad som förför direkt utan snarare en sliten skönhet som smyger sig på en. Själv förtrollades jag av det labyrintartade gatusystemet i den gamla stadsdelen Alfama, de slitna fasaderna med fantastiskt kakel, det vita ljuset och den avslappnade stämningen. Det är ingen partystad så om man vill åka till något ställe med mycket drag har man kommit fel. Vi gick till stans kändaste musikklubb Music Box sent en lördagskväll (Lissabons motsvarighet till Debaser) och lyssnade på portugisk hiphop framförd av oglada amatörer. Antingen hade kidsen där rökt för mycket marijuana – eller så är portugiser inte speciellt party för stämningen var mer som en tisdagsförmiddag. Det kan i för sig bero på att vi gick hem så tidigt som klockan två, fem timmar innan klubben stängde.

Men gillar man däremot att sitta på mysiga kvartersrestauranger och prata, dricka och äta i timtal till sent på natten har man kommit rätt. De flesta restaurangerna har öppet till ett eller två och det är inte ovanligt att man går ut och äter så sent som elva. Ett plus för att man fortfarande får röka inne på en del kaféer vilket bidrar till den charmiga bohemkänslan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar