Merde in France

Gérard Depardieu på Landet igår var trots snökaoset ett lyckat partaj. Julien Ribot gjorde en jättefin spelning och Sebastian spelade alla våra favoritlåtar! Tack till alla som var där!

Depardieu på Landet ikväll!!!

Ikväll är det dags för årets sista Gérard Depardieu-party på landet med Julien Ribot och jag är peppad som tusan. Strax ska vi gå och köpa massor av godis till ikväll och möta bandet vid tågstationen. Vi har även införskaffat nya fina filmer som vi ska projicera på väggen.

Vår gästdj Sebastian Sandström från Je danse donc je suis har gjort en fantastisk låtlista, ett litet axplock på vad ni kan komma att få höra ikväll:


Longue longue nuit d’amour – 5 Gentlemen
Pour la fin du monde – Gerard Palaprat
Erotica – Rita
Près de la cascade – Gillian Hills
Åh, älskling ta mig inte nu – Leena Skoog
Je vends des robes – Annie Cordy
Tchak-ka-tchak – Pierre Alain
Arretez de me parler de faire l’amour – Antoine
Le jeu du téléphone – Caroline
Reste – Claude François
L’homme au traineau – Claude François
Ils Pataugent – Christine Pilzer
Oh Louis! - Michel Polnareff
Dieu seul sait – Liliane Saint Pierre
Ma Théorie – Steff
J’ai bien mangé, j’ai bien bu – Patrick Topaloff
Garde moi dans ta poche – Sylvie Vartan
Tu veux ou tu veux pas? – Zanini
Les filles c’est fait pour faire l’amour – Charlotte Leslie
Laissez entrer le soleil – Hérbert Léonard
Faudra compter avec moi – Nicolas Nils
Pop-art – Tienou
Nicolas – Vetty
Un petit peu de Oh Yeah – Billy
Plan de fugue – Chris
Je – Danyel Gérard
Sado Maso – De Giafferi
Hey Mr Caution – Eddie Constantine
24/36 – France Gall
Hereux tous les deux – Frank Alamo
Marya, Marya – Gilles Benoît
Je fais la la – Grégory
Vesoul – Jaques Brel
Psychedelic – Johnny Hallyday
Je suis Mécano – José Salcy
La pub érotique – Kalafate
Canto scientifique – Les sales gosses
Boum boum – Les Mykels
Aie aie caramba – Nicoletta
Cuisses nues, bottes de cuir – Philippe Nicaud
Z’avez pas lu Kafka? – Suzanne Gabriello
Quand Je – Véronique Sarn


Gérard Depardieu
kl 20-01
Landet (Telefonplan)
40 kr

Ännu en förklaring till varför jag gillar Frankrike....

Topp tio-intervjuer!

Under mina år som journalist har jag säkert gjort minst hundra intervjuer med band och artister, såväl lokala indieband som jättekända. Jag är visserligen inte Fredrik Strage men en del tuffa grejer har jag i alla fall hunnit med. Och eftersom jag älskar fåniga listor - här kommer min topp-tio-lista över de roligaste intervjuerna ever, i alla fall av de som jag kommer ihåg just nu:

1. Robert Smith (The Cure), på ett hotellrum i London:
"Han var väldigt ödmjuk, trevlig och rar och pratade mycket. Dessutom såg han ut precis som jag hade tänkt mig med rött läppstift och kajalinramade ögon. Vi drog över intervjutiden och efteråt fick jag en flygväska av honom full med fuktkrämer och annat. Tyvärr vet jag inte var den är nu."

2. Stereo Total, hemma i deras lägenhet i Berlin:
"De hade en fantastisk lägenhet full med pinuppor, konst och bilder på Bardot och Serge Gainsbourg på väggen. Efter intervjun gick vi på loppis tillsammans och Francoise köpte en plastbrosch i form av en rosa nalle till mig."

3. Hanin Elias, hemma i hennes lägenhet i Berlin:
"Det var en rolig kontrast att först se henne som vanlig småbarnsmamma under dagen och sen se henne iklädd skyhöga stiletter på scenen på kvällen. Vi drack kaffe och pratade om porr och prostitution."

4.Righteous Boy aka Magnus Sveningsson från The Cardigans, hemma hos honom i Malmö:
"En riktigt skön kille. Ibland stämmer personkemin och ibland gör den inte det. Under denna intervjun gjorde den det. Efteråt fick jag ett mail från honom där han skrev att jag hade fångat honom på pricken."

5. Håkan Hellström, skivbolagskontor i Göteborg:
"Han var precis så som jag hade tänkt mig, supertrevlig, sprallig och social på det där göteborgska viset."

6. A Camp, skivbolagskontor i Stockholm:
"Jag var förälskad i Niclas Frisk när jag var liten vilket gjorde det extra spännande. Nina Persson var skitsnygg, snusade och svor mycket. Alla tre verkade grymt skärpta och schyssta."

7. Anna Ternheim, skivbolagskontor i Stockholm:
"Jag trodde att hon skulle vara lite blyg och ha håret hängande framför ögonen. Men hon var längre, snyggare och roligare än jag hade förväntat mig. Hon kändes som en smart kvinna med fötterna på jorden."

8. Motoboy, på ett fik i Malmö:
"Det är kul att intervjua en okänd demoartist och känna på sig att "det här kommer att bli något" och så blir det så. Intervjun var så trevlig att vi blev vänner efteråt och Oskar spelade på min 25-årsfest på Mejeriet. Det var hans andra livespelning någonsin."

9. Carl-Johan Vallgren, Ölcaféet i Malmö:
"Vi drack öl och pratade om Berlin, Paris, Serge Gainsbourg och kabaretmusik. Han var lätt neurotisk, rolig och arg."

10. Wu-Tang Killa Bees, Mejeriet i Lund:
"Jag skulle skriva ett reportage om hur det var att hänga backstage. Egentligen kan jag inte så mycket om hiphop så det kändes lite som att gå på tunn is men just därför var det kul. Oväntat är bra."

Och en liten lista på de tråkigaste intervjuerna.....

1. Sugababes per telefon:
"Jag gillar deras musik men de kändes alldeles för medietränade och uttråkade."

2. Fotbollsspelare i damlandslagen, Café Opera:
"Intervjuade fotbollsspelare och deras tränare på uppdrag av en reklamtidning. Jag kan nästan ingenting om fotboll och kände mig väldigt bortkommen. Dessutom kände jag inte igen någon och fick fråga vad alla hette. Det värsta var att jag en gång råkade säga "bandet" istället för "laget" till en tränare."

3. Alla anala indiepopband (ingen nämnd ingen glömd) som tar sig själva på för stort allvar....

Sheila & Vartan

Fick de här fina vykorten på mailen av Dag som är en om möjligt ännu större frankofil än jag. Merci!

Pinsamma pappor

Min kompis A:s pappa presenterade henne för sina vänner så här: "Det här är min dotter, hon är glad och lite kraftig." Jag skrattade så jag skrek när hon berättade det. Så jäkla hemskt men samtidigt underbart. Han förstod inte ens att han hade förolämpat henne. Pappor alltså!

Paris, mon amour

Varför gillar du fransk musik? är en fråga som jag brukar få. Sist jag fick den var igår på ett kombinerat glögg- och vin chaudparty hos en fransk vän. Och varje gång låter svaret lika tafatt: för att den är så himla bra. Eller: för att den är så oupptäckt i Sverige och därför känns mer spännande. Båda svaren är lika sanna men naturligtvis går det mycket djupare än så.

Allting började med en skiva med Brigitte Bardot som jag hörde hemma hos en kille. Det lät sexigt, glatt, dekadent, charmigt och kul - helt enkelt inte som något annat jag hade hört tidigare. Jag sprang och köpte skivan och lyssnade på den om och om igen. På den tiden bodde jag inneboende hos ett alkispar i Lund och jag skruvade upp volymen för att slippa höra deras fyllebråk. En dag när jag kom hem från mina lektioner på universitetet stod mannen naken i mitt rum. Men det är en annan historia.

Bardot ledde till Serge Gainsbourg vars musik jag omedelbart förälskade mig i och han i sin tur ledde vidare till ännu mer fransk musik: France Gall, Dutronc, Francoise Hardy, Anna Karina m.fl!

Men egentligen startade min föräskelse i Frankrike långt innan Bardot. Kanske var det när jag åkte till Paris med min kompis R och hennes mamma. Vi åkte dagen efter min trettonårsdag. Min kompis och jag hade båda skrangliga ben, opropertionellt långa för våra kroppar. Hon hade kort ljusbrun page och långa mörka ögonfransar. Jag hade midjelångt blont hår, ett magert kantigt ansikte och illröda läppar. Vi fnissade, flamsade och flirtade med allt och alla. Att hennes mamma stod ut förstår jag inte! På kvällarna stod vi på hotellets balkong och spottade ut körsbärskärnor på bilarna, badade oljebad tillsammans i badkaret och pratade om männen som hade skrikit åt oss på stan. Tanken på att de säkert ville knulla med oss. Något som vi inte hade gjort än men var besatta av att prata om.

Det var inte första gången som jag var i Frankrike. Men det var första gången som jag reste utomlands utan min familj, det var min första sommar som tonåring och vi befann oss i Paris. Jag förälskade mig i uteserveringarna, maten, männen, arkitekturen och parkerna. Trots att gatorna var smutsiga och det luktade urin i tunnelbanorna (i början höll vi för näsan men hennes mamma sa att vi inte fick det eftersom det var oartigt mot parisarna) så älskade jag det.

Kanske är det därför som jag förknippar fransk musik med lycka?