Camp is good!

Nu börjar jag bli trött på allt hyllande av Tv-serien "Mad Men". Visst är den välgjord och snygg. Men är den särskilt spännande? Nej, inte så värst. Dessutom tycker jag att det är en lite för klassisk historia om den ensamma alfahannen som bara bryr sig om att jobba och knulla. Att hela tiden undra vad som rör sig innanför pannbenet på honom är frustrerande. Och ett ganska enkelt knep av manusskrivarna för att få innehållet att verka djupare än vad det är. Nej, tacka vet jag "Supernatural". Den amerikanska serien om de två hunkiga bröderna som jagar demoner och äter snabbmat lär inte bli hyllad i DN. Den är alldeles för kitschig och camp för det. Susan Sontag beskrev i sin essä "Notes On Camp 1964 uttrycket camp som något artificiellt till skillnad från något naturligt: "All Camp objects, and persons, contain a large element of artifice. Nothing in nature can be campy."
Eftersom saker som är "äkta" är ett ideal för många kritiker blir företeelser som är camp sällan särskilt uppmärksammade. Och det är synd för "Supernatural" är fantastiskt bra! Serien driver med det macho mansidealet på ett briljant sätt, spelar postmoderna spratt med tittaren och är mer over-the-top än en Jim Steinmanlåt. Dessutom är det faktiskt riktigt läskigt och spännande. Infantilt, grabbigt och plastigt - sure! Men också befriande opretto och charmigt.

La musique yé-yé

Nadja och jag bytte franska skivor med varandra en gång i tiden på den gamla sajten Blandband. Nu har hon skrivit en jättebra introduktionstext till yé-yé på sin blogg Nadja in Absurdum. Och den 20 mars kommer hon att vara gästdj hos oss på Gérard Depardieu så då kan ni (förutom att dansa till galet svängig musik) passa på att diskutera fransk pop med henne. Kanske får ni då också höra henne skratta lejonskrattet, som hon skriver på sin blogg om....

ÅH SERGE

GAINSBOURG VIE HÉROÏQUE - BANDE-ANNONCE HD (le film)
Uploaded by baryla. - Check out other Film & TV videos.

Jag längtar tills den här filmen har premiär...

I'm a loser baby

Var på musikquiz igår på Pet Sounds Bar. Stället var fullproppat av musikjournalister och musiknördar som vi. Det var jättekul men satan vad svårt det var. Mycket hiphop vilket inte är min starkaste sida. Vårt lag Les Cornichons kom på 16:plats av 32. Så jag ställde mig upp på en stol och skrek: "Fusk och båg era banditer!" Nej då, det gjorde jag inte. Men jag hade nästan velat, så dålig förlorare är jag.

Allra bäst var vi på den belgiska musiken. Fast mest stolt var jag för att jag gissade mig till att M.I.A.:s fabulösa låt "Paper Planes" bygger på en låt av The Clash. Swosh! Nästa gång är det revansch som gäller...

HELP!

Jag hatar att diska. Men nu ska det ske. På det fjärde. För att göra det hela mindre outhärdligt ska jag lyssna på "Help" med Bananarama.

Personer jag såg på vägen från affären idag:

Cowboytjej
Man med bergsprängare
Mager skådespelare med uppåtgående mustasch
Tant med lila hår
Småbarnspappor med matchande vinterjackor
Marsmonster iförd Stålmannenkalsonger

Ok, det sista var kanske inte sant. Men man vet aldrig på Söder...

Livet på Landet

Några bilder från lördagens frankofilpartaj...

Gloomy Sunday

Egentligen borde jag ha lagt upp den här låten igår men då var jag för trött för något annat än pizza och Sherlock Holmes. I fredags spelade vi på AG, det var mycket folk och ösig stämning och jag hade på mig min T-shirt med påskliljor (som en hyllning till Oscar Wilde). På Gérard Depardieu på Landet var det tyvärr inte så mycket folk men de som var där verkade ha desto roligare. Det blev dans och till och med dj-extranummer! Kvällen slutade alldeles för sent i Gubbrummet på Spyan där min vän Martin Theander spelade skivor. Det var en väldigt trevlig kväll tack vare bra musik. Spy bar är annars långt ifrån mitt favoritställe. Först ska man stå utanför och frysa och försöka få vakterna att lägga märke till en. Och när man väl kommer in känns det som om man är där på nåder. När jag gick in hörde jag hur en av vakterna skällde ut en tjej som försökt smita in gratis. Han bara vrålade rakt i ansiktet på henne: "Är du helt jävla dum i huvudet?" Hela stämningen kändes så aggresiv att man började fundera på var man egentligen befann sig. På ett ställe man går till för att ha kul eller på en uppforstringsanstalt? Jag förstår mig inte på det där. En annan grej som jag inte förstår mig på är småflickorna som står och visar magen och trutar med läpparna som om de var uppstoppade djur på Biologiska museet. Jag har också varit en självupptagen och narcissistisk tonåring och jag vet att det kan vara ganska kul att var objekt. Men det blir ändå läskigt när det är så uppenbart att tjejer använder sina kroppar för att få status (d.v.s uppmärksamhet från äldre killar) medan killarna kliar sig i skägget och koncentrerar sig på att nätverka och dricka öl. Killarna behöver inte visa magen för att få status eller för att få knulla och uppfattas därmed automatiskt som seriösare och smartare. Det är orättvist. Jag menar, gissa vem som uppfattas som smartast, roligast eller trevligast? Den charmiga killen eller den posande tjejen?