Camp is good!

Nu börjar jag bli trött på allt hyllande av Tv-serien "Mad Men". Visst är den välgjord och snygg. Men är den särskilt spännande? Nej, inte så värst. Dessutom tycker jag att det är en lite för klassisk historia om den ensamma alfahannen som bara bryr sig om att jobba och knulla. Att hela tiden undra vad som rör sig innanför pannbenet på honom är frustrerande. Och ett ganska enkelt knep av manusskrivarna för att få innehållet att verka djupare än vad det är. Nej, tacka vet jag "Supernatural". Den amerikanska serien om de två hunkiga bröderna som jagar demoner och äter snabbmat lär inte bli hyllad i DN. Den är alldeles för kitschig och camp för det. Susan Sontag beskrev i sin essä "Notes On Camp 1964 uttrycket camp som något artificiellt till skillnad från något naturligt: "All Camp objects, and persons, contain a large element of artifice. Nothing in nature can be campy."
Eftersom saker som är "äkta" är ett ideal för många kritiker blir företeelser som är camp sällan särskilt uppmärksammade. Och det är synd för "Supernatural" är fantastiskt bra! Serien driver med det macho mansidealet på ett briljant sätt, spelar postmoderna spratt med tittaren och är mer over-the-top än en Jim Steinmanlåt. Dessutom är det faktiskt riktigt läskigt och spännande. Infantilt, grabbigt och plastigt - sure! Men också befriande opretto och charmigt.