Jag är ingen fan av moderna deckare. Inte för att jag har något emot genren i sig utan för att språket såväl som intrigen ofta är beklämmande dåliga. Däremot fullkomligen älskar jag Sir Arthur Conan Doyles böcker om Sherlock Holmes och tycker att Agatha Christie kan vara mycket underhållande (om något tjatig i längden). När det gäller svenska klassiska deckarförfattare är jag svag för Stieg Trenters böcker om frilansfotografen Harry Friberg. Jag läste min första Trenter-deckare strax innan jag flyttade till Stockholm eftersom jag tyckte att det kunde vara kul att läsa om gamla Stockholmsmiljöer. Intrigerna är sällan särskilt bra (tvärtom är de ofta rätt tramsiga) och språket är inte heller en stor anledning till att läsa dem. Men om man vill veta hur det kändes att befinna sig i Stockholm på 40-, 50- och 60-talet är det en billig tidsmaskin. Jag gillar beskrivningarna av vad Harry Friberg har på sig och äter när han sitter på Riche eller Café Opera eller hemma i sin ungkarlslya. Sen är det förstås kul att läsa om ställen som man själv besökt. Nyligen har deckarförlaget Pussel återutgett hans roman ”Farlig Fåfänga” från 1944 som utspelas på Fåfängan på Söder. Jag fick den i julklapp och ser definitivt fram emot att hugga tänderna i den.
Jag tänker också gå och se den nya Sherlock Holmes-filmen på bio, även om jag har svårt att tro att den är hälften så bra som tv-serien från 1984 med fantastiska Jeremy Brett i huvudrollen. Robert Downey Jr som Sherlock och Jude Law som Dr Watson känns inte helt klockrent… men vem vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar