19 okt. 2011

Ingen bra förebild

När jag läst några bloggrecensioner av min roman ”Söta pojkar är bara på låtsas” har jag reagerat på en sak. Flera har skrivit att de inte tycker om huvudpersonen Ella för att hon gör fel hela tiden, har på sig utmanande kläder och söker bekräftelse hos killar. Någon skrev att hon hoppades att jag inte hade hånglat med alla killarna i verkligheten (jo, det har jag – och många andra också som inte fick plats på boksidorna).

Mitt sextonåriga alterego Ella är långt ifrån perfekt. Hon är självcentrerad och ibland taskig och obetänksam. Men när jag skrev romanen var inte mitt mål att Ella skulle vara varken en bra eller dålig förebild. Jag ville att hon skulle vara en människa med fel och brister. En hel människa.

Vuxenlitteraturen kryllar av mer eller mindre osympatiska huvudpersoner – ett färskt exempel är Bengt Ohlssons senaste roman ”Rekviem för John Cummings”. Huvudpersonen Johnny har varit otrogen, snott sin kompis flickvän, spöat en exflickvän och betett sig allmänt svinigt – men han har även goda sidor som gör att man förstår och rentav tycker om honom. Jag har inte läst någon recension av Ohlssons bok där någon skrivit att de inte tycker om den för att huvudpersonen inte beter sig som man ska.

När det gäller ungdomsromaner känns det dock fortfarande som att det finns en förväntan på att de ska vara uppbyggliga och att huvudpersonen ska tjäna som god förebild. Det är synd tycker jag – när jag var tonåring hade jag önskat att någon hade skrivit om hur det verkligen var och kändes. Kanske hade det fått mig att känna mig mindre osäker.

Mitt ohämmade sätt att utforska min sexualitet som tonåring ledde visserligen till en del plågsamma upplevelser men det var också roligt och härligt. Något som jag hoppas kommer fram i boken. Att ha sex bara för att det är kul och spännande, utan att man är dödskär, måste inte betyda att man är illa ute och borde skärpa till sig. Visst, ska man vara rädd om sig själv och om andra - men man får inte heller glömma bort att leva.

2 kommentarer:

  1. Så intressant att läsa dina tankar kring hur du skrev! Jag satt ju och höll på dig/ditt bokjag hela boken och bara hoppades att du skulle ta dig igenom tonåren "helskinnad". Även jag har recenserat din bok på min blogg, men det kanske du redan sett?

    SvaraRadera
  2. Ja, jag läste din recension - tack, det var fint skrivet! Tyckte om din formulering om "modern nittiotalslolita" - inte minst för att "Lolita" är en av mina absoluta favoritromaner.

    SvaraRadera