Efter att ha sett Woody Allens senaste film "Midnight in Paris" bestämde jag mig för att jag ville se ut som en flappergirl i stil med Zelda Fitzgerald. Eller i alla fall så som hon såg ut i filmen i en något nutidsmodifierad version. Så jag gick och gjorde det som jag aldrig trodde att jag skulle göra: nämligen permanenta mig. Något jag tidigare mest förknippat med det tidiga 90-talet och min mamma.
För att få rätt touch bokade jag in en tid hos vintagefrisören Retroella - en av Stockholms äldsta frisörsalonger med mycket av originalinredningen intakt. Om man vill ha en 20-talsfrisyr klipper man håret annorlunda, men till stor del handlar det även om stylingen.
På 90-talet fönade man håret och hade i massor av hårspray. Gärna lite gelé i luggen också. Idag finns det skonsamma lockprodukter och man är mycket mer noga med att vårda håret. För extra 20-talskänsla kan man (som jag gjort på bilden) ha i några papiljotter någon timme. Har man inte det blir lockarna mindre och liksom krusigare. Men använd inte värmespolar eller locktång, det sliter för mycket på håret. Ett annat sätt att få mer 20-talskänsla är att sätta i stora klämmor (så kallade wave clips) när håret är blött och skapa vågor i håret.
Själva proceduren tog ungefär tre timmar och var ganska trist men också spännande. Märkligt att en kemisk procedur kan förända hårets textur! Man får vara beredd på att håret blir torrare och lite slitet. Jag använder inpackning varje gång jag tvättar håret och sprayar i balsamspray flera gånger om dagen.
Min slutsats är att det är jätteroligt att prova på! Om man gillar att testa olika stilar är detta definitivt värt pengar och tid. Risken är att man tröttnar, men håret växer ju trots allt ut.
Vad gäller 90-talspermanenten så tror jag att den kommer tillbaka den med, alltså så här eller så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar