Uttryck som borde strykas

Ord är viktiga, och framförallt hur man använder dem.

I Jönköpings-Posten läste jag nyligen en recension av Johanna Nilssons ungdomsroman Lilla darling där skribenten skrev om flickan i romanen att hon "klär sig utmanande, lite som en slampa" men att hon i huvudpersonen Jeremias ögon är "en ängel". Som om det skulle vara en motsättning. Som om en person inte kan ha på sig sexiga kläder och vara änglalik.

I andra recensioner på bokbloggar har flera skribenter skriver om min 16-åriga huvudperson Ella att hon "klär sig utmanande". Det är i de flesta fall underförstått att det inte är en komplimang.

Min fråga är: vad är att klä sig utmanande? De flesta skulle nog säga att det är att ha på sig tighta kläder, korta kjolar och urringade tröjor och på så sätt utmana ödet, det vill säga riskera att bli våldtagen eller tafsad på. Detta synsätt hör ihop med en syn på män som varelser som inte kan kontrollera sina handlingar. Att män klär sig utmanande hör man ju aldrig.

Men att prata om "tjejer som klär sig utmanande" är att skuldbelägga. I sin reportagebok Flickan och skulden från 2002 skrev Katarina Wennstam om detta skuldbeläggande - ett maktmissbruk som leder till att våldtäktsmän frias. Ändå används ord som slampig och "utmanande klädsel" slentrianmässigt och helt okritiskt om och om igen.

När jag var tretton hade jag tighta magtröjor som det stod Horny på trots att jag inte ens hade kysst någon. Min mamma gillade det inte och vi hade stora bråk om det där. Men nu i efterhand säger hon att hon förstår att jag hade rätt. Kvinnor måste få lov att få klä sig hur de vill - att man sedan inte tycker att det är snyggt med stringtrosor som sticker upp ovanför snortighta shorts är en annan sak. Det har med tycke och smak att göra. Det är förstås också förståeligt att man är rädd om sin dotter och inte vill att hon ska råka illa ut. Men denna rädsla får aldrig ta sig uttryck i skuldbeläggande.

Om jag fick välja skulle ett uttryck som "utmanande klädsel" inte förekomma. Att känna att man utmanar ödet är att känna att det är ens eget fel om man råkar illa ut. Och det är det aldrig någonsin.

En annan sak: vad är egentligen en slampa? En tjej med stor sexuell erfarenhet som tar för sig? I så fall är jag gärna en sådan.