90's krönika

När jag ändå är nere och gräver i nostalgihögen. Här är en krönika som jag skrev i Hallandsposten när jag var sexton år 1997. Tycker att den sammanfattar 90-talet ganska bra. I alla fall så som jag upplevde det:

Söta pojkar är bara på låtsas

Sitter ensam på mitt rum. Har rökelse som luktar persika och vanilj. Klistrar in bokmärken av söta pojkar i en samlarpärm. Alla söta pojkar som jag haft med glitter på. Söta pojkar är bara på låtsas. Söta pojkar består av Sweet Georgia Brown hårvax och en schyst cd-samling. Alla söta pojkar har ett stort lager hemma med röda Sweet Georgia Brown-burkar och Fred Perry-tröjor. De hatar amerikanska filmer och har röster som sångaren i Chevy eller Janne Kask. Alla är likadana: "Alla på jobbet använder Sweet Georgia".

En pojke stöter ihop med en annan pojke på Repeat Records i Halmstad (båda har polisonger och uppvik på byxorna):
- Nej men hej! Läget?
- Helt okej. Står här och velar lite.. Vet inte om jag ska köpa den här Wannadies.
- Har du inte den? Den är ju helbra! Det är klart att du ska ha den.
-Hm.. Men jag håller lite låg budget just nu. Har precis beställt en Fred Perry från Entertainment. Sen är det ju Emmaboda också.
-Ja just det! Vi tänkte träffas någon kväll och göra en schyst festivalflagga. Klippa och klistra lite. Jag, Camilla, Cilla, Dilla, Palle och Kalle. Kommer du?
-Sure! Schyst! Jag kan ta med mig lite mysiga plattor så kan vi sjunga lite Bob Hund och Olle-låtar och så där. Vi kan spela lite spel och leka lite lekar.

Har problem med människor som vill spela spel och leka lekar. Jag får ont i huvudet av vanilj och persika men vill inte känna lukten av vax hela tiden. Ungefär som killen som inte ville dricka ur samma glas som sin flickvän men som kysser henne i alla fall. Eller kanske inte... Måste lyssna på "Shuffle" med Souls så att jag slipper höra alla Lokko look-a-likes. Dränker bokmärkena i glitter. Dom är ändå bara på låtsas. Precis som jag.