True Blood

I morse när jag vaknade kände jag mig inte på så där väldigt bra humör (läs: skitdåligt). Men så fick jag ett sms från Karolinska där det stod: "Tack! Det blod du gav har nu kommit till nytta för en patient. Hälsningar Blodcentralen" och det gjorde min dag. Tanken på att mitt blod nu finns inom en annan person och att det kanske räddat den personens liv är fantastiskt. Sedan började jag fundera, tänk om någonting annat i mitt blod, förutom järn och andra sådana ämnen, förs vidare. Som humör, känslor eller tankar? Inte för att jag tror det men det är inte helt omöjligt. Tänk om en annan person känner sig lite grann som mig idag?