24 nov. 2009

Gud jag är en MES!

Jag måste bli bättre på att säga ifrån! Förra gången Adriana och jag spelade skivor på Riche kom det fram en sjukt störig kille. Han stod precis bakom oss och juckade medan han drog upp T-shirten och visade magen. Min vän och jag fnissade generat, sådär som tjejer gör när de inte vet vad de ska säga, och försökte på ett skämtsamt sätt få honom att gå därifrån. Det gick sådär. Och lika väntat som bakfyllan på söndagen sluddrade han efter en stund: ”Öh är ni tillsammans eller?” När jag spelar skivor med en kille är det aldrig någon som frågar om vi är tillsammans. Det är definitivt inte heller någon som kommer fram och juckar mot oss eller visar magen…
”Vi försöker jobba. Det är lite svårt när du står precis här” försökte jag försiktigt säga. Då försökte killen stoppa in mig under sin kavaj samtidigt som han frågade om jag inte vill kramas lite.

Det var då maken ryckte in som räddaren i nöden (Halleluja!). Han förklarade lugnt och bestämt för killen att ”Du borde nog gå nu”. Partykillen blev synbart stött men protesterade inte. Men innan han lommade iväg väste han surt till oss: ”Ni som verkar vara så självständiga tjejer. Varför sa ni inte till mig själva? Om ni tyckte att jag var påträngande kunde ni väl bara ha sagt det?”

Där stod vi, två vuxna kvinnor. Och vi klarade inte ens av att skrämma bort en snorpackad snorvalp på egen hand. Varför i helvete måste tjejer vara så himla gulliga och trevliga hela tiden? Damer, det är dags att sluta linda in era åsikter i leenden och vänligheter. Att uppfattas som en bitch är i alla fall bättre än att vara ett våp. Ingen kommer att tacka dig för att du låter dig bli överkörd. Om det är något jag ångrar i mitt liv så är det de tillfällen då jag varit för snäll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar