19 nov. 2009

Snabbmats lit

Jag minns förr om åren när Akademibokhandeln var som en pålitlig kvarterskrog. Idag är det rena rama McDonald’s. Utbudet är litet och man satsar framförallt på skräp. Jag hörde att det berodde på att kedjorna gynnas av de stora bokförlagen om de satsar på kvantitet snarare än kvalitet: med andra ord snabbskrivna deckare och chick lit i glansiga omslag och med enorma författarporträtt. Det är inte så att jag är emot underhållningslitteratur. Tvärtom kan jag tycka det är skönt och avslappnande att läsa något som inte kräver allt för mycket ansträngning. Men även lättsmält litteratur måste ha någon kvalité. Åtminstone måste det vara underhållande. För ett tag sedan plågade jag mig igenom Kajsa Ingemarssons senaste roman ”Bara vanligt vatten”. Huvudpersonen är en riktig vidrig succéförfattare. Och ok, jag fattar att det är meningen att man ska tycka att hon är snobbig och ego. Men man ska också sympatisera med henne och unna henne att vinna kärleken i slutet. Det gjorde inte jag. Jag önskade bara att någon skulle lönnmörda henne. Språket var banalt och handlingen så jävla långtråkig. Har jag missat att redigerarförbundet strejkar eller vaddå? Varför vill någon ge ut sådant här och varför vill folk läsa det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar