19 nov. 2009

Vidriga överklassmammor och puckad arbetarklass


Jag blir så trött på klassklyschorna i svensk underhållningslitteratur och film. Som i Sofi Fahrmans chick lit-bok ”Elsas mode” där designern Hugos överklassmorsa är kylig, snobbig och slampig och Elsas medelklassmorsa är snäll, omtänksam och tråkig. Snark snark snark. Varför i helvete ska överklassen ständigt vara dysfunktionell och arbetar- och medelklassen alltid så himla godmodig? I Ingemarssons hemska roman ”Bara vanligt vatten” är det likadant. Den snobbiga succéförfattaren har en kylig överklassfamilj där mamman beskrivs som en snobbig, elak häxa som knullar runt. Varför är det alltid mammorna som ska vara vidrigast??? Och varför ska det vara så hemskt att Hugos mamma suger av en yngre kille? Hon ska vara änka för guds skull! Får inte tanter ha ett sexliv? Ska tanter som inte har vett att hålla sig hemma och baka bullar åt barnbarnen skämmas? Ännu en klyscha i Ingemarssons bok är den sexiga hantverkaren. I Ingemarsons medelklassvärld lagar arbetarklasskillar falukorv i mikron och har aldrig hört talas om espresso. När det gäller filmer är det bästa (eller värsta) exemplet ”Att göra en pudel” där Eva Röse spelar en outbildad hundfrisör som träffar en snitsig journalistkille. Naturligtvis är hon otroligt naiv och godhjärtad. Typ ”Oj champagne vad är det för något?” Bara för att man är arbetarklass betyder det INTE att man är dum i huvudet eller godhjärtad! Och bara för att man är överklass behöver man inte ha hemligheter i familjen och ha en kärlekslös barndom. Ok?

2 kommentarer:

  1. BRA rutet! Jävlar anamma!

    SvaraRadera
  2. Hm men Linda Rosing säger champang = shammpanng

    SvaraRadera